Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Cederschiöld, Gustaf. Några anmärkningar om verbalabstrakter på -ande (resp. -ende)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
(iUSTAF CKDKK8CHIÖLD
get. han kunde återgiva språkliga och stilistiska skiftningar,
hade han visat i sina allmogeskildringar från Halland och
sina Historiegubbar på Dal. Nåväl, Chronschough använder
i rikt mått verbalabstrakter på -ande, delvis i uttryck, som
skulle ha undvikits i bättre normalprosa. Åtskilliga, men
långt ifrån alla, hans stilblommor av detta slag har jag
sammanfört i min nyssnämnda stilanalys. Vi äga ännu så litet
av utredningar om stil värdet hos de särskilda fonemen, att
man måste vara mycket varsam vid bedömandet och ej taga
för givet, att man själv i sitt eget språkbruk har en osviklig
mätare. För att få en någorlunda pålitlig måttstock nödgas
man göra mångåriga undersökningar av de faktiska
förhållandena. Och då det gäller att få fatt på de karaktäristiska
dragen i något så kameleontiskt, efter individualitet och
lokalitet skiftande, som det nu gängse bildade svenska
umgängesspråket, då kräves det sannerligen, att man haft tillfälle
att under rätt lång tid ge akt på, hur personer med olika
förutsättningar, av olika yrken och på olika orter bruka tala.
Det synes mig därför vara alldeles oriktigt att, som Noreen
gör, åtnöja sig med självgjorda språkprov, när man vill
konstatera, vad som "kan" sägas. Icke ens med avseende på
vad som "kan skrivas", äro självgjorda exempel fullt
tillräckliga. Begreppet, att det eller det uttrycket kan användas,
är för övrigt ganska tänjbart. Naturligtvis behöver det ej
innebära mera, än att det eller det möjligen någon gång skulle
tänkas förekomma i svenskan, och att dess mening då skulle
begripas av de hörande eller läsande. För min del har jag
emellertid vid ämnets behandling inlagt en strängare
betydelse i ordet kan. Jag menar, att uttrycket skall vara i
överensstämmelse med vad som är vanligt och något så när
allmänt brukligt inom de samhällsklasser, varom det är fråga,
så att det ej verkar stötande på sådana, som överhuvudtaget
reagera mot klumpiga nyheter. Jag tror också, att många
med mig mena detsamma, när de tala om, att det eller det
kan man eller kan man icke säga eller skriva på svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
