Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Cederschiöld, Gustaf. Några anmärkningar om verbalabstrakter på -ande (resp. -ende)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
(iUSTAF CKDKK8CHIÖLD
tjäna. Ty frågan, vilket nomen actionis som bör anses vara
det lämpligaste, mest använda och för de flesta stilarter
passande "gerundiet" vid något visst verb, måste prövas med
avseende på just detta verb, och resultatet blir för de
särskilda verben substantiv av helt olika bildningssätt. Jag vill
här också erinra om, att det ej är allenast det allmänna lediga
samtalsspråket, som röjer motvilja mot orden på -ande, -ende.
Även poesien undviker dem, och skaldens känsla av det rent
inhemska, det kärnsvenska, brukar ju vara ganska säker. Jfr
Tegnér, Poesiens språk. Det kan ju vara förklarligt nog, om
en teoretiserande grammatiker, som är väl förtrogen med
latinet, blir förtjust, när han tror sig lia upptäckt, att det
svenska verbparadigmet likaväl som det latinska kunde inrymma
ett gerundium med viss och bestämd ändelse. Nu kräver
emellertid det verkliga förhållandet, att, om man skall
upptaga "gerundium" t. ex. till springa, bleve det nödvändigt
att anföra spring vid sidan av -ande. Med hänsyn till
sådana uttryck som "i fullt språng", "på språng" o. d. borde
man väl också medtaga språng. Skall man ställa upp ett
gerundium till hoppas, får man nöja sig med hopp, till vänta
erbjuder sig ju knappast annat än väntan, till sova sömn o. s. v.
Flere exempel kunna lätt utplockas ur min bok om
verbalab-strakterna. Det skulle väl knappast vara någon vinst för den
svenska språkläran att utrustas med en ny term, som
innefattade bildningar av så skiljaktig form.
Med Noreens förkärlek för benämningen gerundium
sammanhänger i viss mån hans åsikt, att de svenska neutrerna
på -ande liksom det latinska gerundiet ha aktiv betydelse, då
de tillhöra transitiva verb, medan han vill i motsvarande
avledningar på -ning, resp. -ing, inlägga passiv betydelse. Att
fullt utreda, hur härmed förhåller sig, skulle kräva
undersökning av ett mycket stort språkmaterial, och, märk väl! ett
material, som hämtats direkt från sådana personers skrift eller
tal, som icke ha någon förutfattad mening om dessa bildningars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
