Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sundén, K. F. Paradigmbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paradigmbegreppet
155
av morfem med var sitt särskilda flexiviska karaktäristikum.
Det senare begreppet innebär en grupp av flexiviska
karaktä-ristika, som förekomma hos ett eller vanligen flera morfem.
Det är emellertid lätt att förstå, hur termen paradigm erhållit
betydelsen flexionstyp. Ett paradigm, som tjänstgör såsom
böjningsmönster, representerar nämligen på samma gång en
böjningstyp. Denna typ erhålles, om man bortser från det
för ett paradigm gemensamma betydelseinnehållet, dvs.
stammens betydelse, och blott fäster sig vid de flexiviska
elementen. Så sker ju, när ett paradigm skall tjänstgöra
såsom böjningsmönster. Därför bliva böjningsmönster
(typ-paradigm) och böjningstyp (paradigmtyp) synonyma men icke
identiska begrepp, och termen paradigm utsträckes lätteligen
till den senare innebörden. Denna utsträckning av ordet
paradigms betydelse synes dock icke hava allmännare
frekvens. Inga hänsyn till det traditionellas makt behöver
således här hindra en protest mot termens användning i denna
sekundära innebörd. Härtill kommer såsom ett vida viktigare
moment, att icke en grupp böjningskaraktäristika är ett
paradigm men att väl ett böjningsmönster (typparadigm) är ett
s&dant. Protesten är så mycket mera berättigad, som den
gängse grammatiken redan använder särskilda termer för de
principala flexionstyperna i ett språk. Den nominala
flexions-typen kallas som bekant deklination, och efter dess olika arter
delas den i l:sta, 2:dra, 3:dje osv. deklinationen. Den
verbala flexionstypen kallas konjugation och har liknande
underindelning. Det synes oss därför vara med rätta som
Noreen förkastar bruket av termen paradigm i betydelsen
flexionstyp. I stället för uttrycket ’mensa och terra höra till
(ha) samma paradigm’ böra vi säga, att dessa latinska ord
höra till (ha) samma deklination eller flexionstyp eller, om
man så vill, att de äro "likartade" eller "lika byggda"
para-digmer.
Den preliminära bestämning av paradigmbegreppet, som
Noreen ovan framställt, är i all sin allmänlighet utan tvivel riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
