Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sundén, K. F. Paradigmbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
K. F. SUNDÉN
relation intar den till de båda andra delarne? Den traditio»
nella grammatiska indelningen, som icke uppställer
betydelseläran såsom en särskild huvuddel av grammatiken och som
varierar i sin division, har aldrig klart fixerat böjningslärans
logiska plats. Detta framg&r exempelvis av J. Ries’ arbete
Was ist Syntax1, där han med mycken möda och mycken
logisk försyndelse söker uppdraga gränserna även mellan
syntaxen å ena sidan och ordböjningsläran å den andra. Med
tredelningen ljudlära, betydelselära och formlära framst&r
flexions-lärans logiska plats tydligare. Enär formläran då är
formbildningslära och dess ena underavdelning, "ordbildningsläran",
omfattar även läran om ordbildningsaffixen, så måste dess
andra underavdelning, dvs. "ordfogningsbildningsläran* 1.
syntaxen, jämväl omfatta läran om flexionsaffixen samt andra
medel att ånge de olika former, ett morfem kan anta i den
fria syntaktiska förbindelsen. Men detta betyder, att
böjningsläran intet annat är än ett skematiskt utdrag ur syntaxens
innehåll, ordnat efter vissa teoretiska och praktiska
principer. Denna sanning kan synas självklar. Och dock ha vi
ingenstädes sett den tydligt uttalad. Att med Ries söka
teoretiskt utreda, vad som hör till flexionsläran och vad som
hör till syntaxen, på den grund att det skulle ges
flexions-former med icke syntaktisk betydelse, är således en
orimlighet. Flexionsläran hör till syntaxen och bör inleda
densamma.
Man kan väl knappast förutsätta, att icke Noreen
insett flexionSlärans logiska plats i den grammatiska
systematiken. Och likväl frestas man till motsatt antagande, när
han i sin stora nysvenska grammatik indelar formläran
närmast i tvenne huvuddelar, nämligen "formbildningslära"
(omfattande ordbildningslära och syütax) samt "böjningslära". Ty
denna tvådelning synes antyda, att han betraktar flexionsläran
såsom något artskilt från syntaxen. Denna uppfattning stärkes
1 J. Ries. Was ist Syntax, Marburg 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
