Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Bergman, Gösta. Ett par synpunkter på begreppet slang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
(iöSTA BEIU1MAN
icke äro dem okända, men de utöva på dem ett intryck som
nya ord, individualismer, och de uppfattas följaktligen icke
mera automatiskt utan falla mitt i blickpunkten för
uppmärksamheten. För dessa, l&t oss kalla dem utomstående, bliva ju
orden i fråga avvikelser från deras habituella språk. Men
dessa ord, som för de utomstående framträda såsom avvikelser
från deras habituella språk, behöva icke någonsin inom det
gruppspråk, där de kreerats, hava uppfattats såsom
individuella nyheter. Man kan ju mycket väl tänka sig, att de
helt omärkligt glidit in i det habituella inom gruppen. Jag
tänker härvid på fall, där avvikelsen icke ligger i det
formella, utan där vi ha att göra med en speciell
betydelseutveckling (= den dominerande föreställningen har förskjutits).
Något exempel härpå ur egen erfarenhet kan jag tyvärr icke
nu förebringa. Dock kan det ju mycket väl tänkas, att vi i
förstärkningsadverbet vårdslöst (= mycket) ha ett hithörande
fall: ’en vårdslöst dyr hatt’, ’han jäste vårdslöst’ (= han vräkte
sig synnerligen). Myckenhet och vårdslöshet äro ju begrepp
som ofta tangera varandra. Relevanta fall synas också skarp
(= styv, framstående på ngt vis) och gilla (= älska, hava fattat
kärlek till ngn 1. ngt) vara. Vi kunna alltså tänka oss, att
dessa tre ord helt organiskt kommit att antaga den betydelse,
vi angett. För dem som stått utanför denna grupp och
följaktligen icke följt med förbi de olika etapperna fram till det
nuvarande stadiet i utvecklingen te de sig å andra sidan
såsom individuella avvikelser från deras habituella språk.
Medveten avvikelse kunna vi naturligtvis icke i detta fallet tala
om, för så vitt man därmed i likhet med Berg avser en av
den talande själv medvetet åstadkommen novation. Vi få i
stället inskränka oss till att hävda, att det av den talande
använda ordet hos den tilltalade reagerar såsom ett (relativt)
nytt ord: det faller m. a. o. alldeles särskilt i
uppmärksamhetens blickpunkt. Ett sådant fall tyckes icke Berg ha tagit
med i beräkningen, när han uppgjorde sin definition. Mig
förefaller det ofrånkomligt, att vi även här ha att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
