Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Geijer, P. A. Några reflexioner med anledning av en nyligen utkommen Hernani-edition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA REFLEXIONER
197
är den, om vi för behandlingen av eget språk böra i någon
mån taga den franska stilen till mönster. Många anse ju att
man bör lägga an på att låta det svenska skriftspråket i sin
utveckling uteslutande följa eget kynne utan inverkan från
främmande, mer eller mindre besläktade språk. Den för dem
hägrande vinsten bleve den, att man för språk och stil
kunde ernå en nationellt egendomlig skönhet, fullt jämförlig
med vilket annat språk som helst. Detta låter vackert oqIi
tilltalande, men det är mycket ovisst, om det målet
någonsin kan uppnås av oss, som i litterär kultur stå
i så starkt beroende av främmande språkmakter. Våra
bildade män och kvinnor komma nödvändigt i livlig kontakt
med den utländska litteraturen, varav deras stilvanor taga
intryck, så att de okritiskt och omedvetet uppblanda sitt eget
skriftspråk med främmande, stundom fullkomligt smaklösa
element. Vore det då ej bättre att omsorgsfullt studera
mönstergilla stycken av fransk litteratur och noggrant pröva,
vari man har att söka deras företräde framför ungefär
motsvarande svenska? Man skulle då finna, att den franska
stilen är mera tuktad, d. v. s. att den franska författaren av
vana och uppövad stilkänsla uteslutit allt, som skulle
onödigtvis belamra perioden och endast grumla uppfattningen av det
i den ingående egentliga tankeelementet. En skicklig
trädgårdsmästare skär ju av och rensar bort allt, som stör eller
minskar det med växten avsedda skönhetsintrycket. På samma
sätt bör en skriftställare från sina perioder hålla undan all
överflödig ballast, som han av otuktad vana känner sig frestad
att blanda in i dem. Till sådan ballast bör räknas vida
mera än vi svenskar vid första prövningen känna oss färdiga
att medgiva, ty mycket därav synes oss behövligt för att
utfylla tankebilden och förtydliga den. Många fransmän, som
fått tillfälle att göra bekantskap med våra stil vanor, finna
vårt skrivsätt störande omständligt, därföre att vi belasta våra
perioder med sådant, som oförmedlat uppfattas av läsaren. —
Det kunde hända en rådman i Filipstad, som ansåg sig äga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
