Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Hylén, J. E. Trenne skolgrammatiska spörsmål - 1. Transitivt brukade intransitiva verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
J. 15. HYLÉN
eftersom lian endast granskar Heidenstams vers och då han
själv måste medgiva, att t. o. m. inkoativa verber på -na i
äldre tider understundom uppträda med transitiv betydelse.
Detta händer emellertid mycket oftare, än Linder tror, och
det i mycket senare tider. Själv anför han endast ledsna (jfr
Fredlund, Saml. Skr. av Leopold 253) och vilsna, men Berg,
Poet. frih. ss. 100 ff., uppräknar flera sidor med sådana exempel
från bara 1800-talet. Och än flera kunna tilläggas från denna
period. Jag anför några stycken: Fruktan bleknar ej hans
kinder (Tegnér, Samlaren 1913, 19). — Skammens stunder ~
gråna vårt hjärta och åldra vår barm (Levertin, Legender och
Visor3 113). — Den höst, som kommer, skall gulna löven (St.
Becker, Romarskölden 34). — Med färgernas prakt klarnen
bekymrens natt! (Elgström, Sv. Nat.-Litt. 9, 314). — (Han) mognat
druvans saft att skölja ned vår harm (Stagnelius, Saml. Skr., utg.
av Böök, I, 161; jfr I, 355, II, 90, 130, 219, 383). —
(Vemodets) lena glöd skall sakta mogna anden (Kjellander enl.
Wieselgren, Sv. Sk. Litt. V, 505). Jfr Mjöberg, Stilstudier
i Tegnérs ungdomsdiktn. 270. Och de finnas både före och
efter 1800-talet, t. ex.: Kölden stelnar blod och lunga
(Bellman, Fredmans 18:e sång). — (Hilmas) ungdom växte i
dagligt stigande behag, att mogna en dyrbar frukt för kärleken
~ för döden (Kellgren, Sigvarth och Hilma). —
Kopparpannan i spisen står på en kant för att klarna den doftande
javan (Strindberg, Ordalek2 29). — Skörden ~ augusti himmel
mogna skall (Hallström, Skogslandet 70).
I själva verket visa många verb en rätt vacklande
hållning. Fördärva, t. ex., som nu är transitivt, har fordom
uppträtt intransitivt med betydelsen förgås (Holofernes och Judit,
ed. Sylwan, s. 27). Bottna anges i SAOL3 (1875) som intr.
men i SAOL7 (1903) som både träns, och inträns. Bekräftelse
på denna dess dubbla funktion lämnar det välbekanta tillropet
till skomakaren, som givit sig ut på för djupt vatten: "Här
bottnar du inte, hur mycket du än bottnat i dina dar". Ja,
man kan få se ett intr. deponens taga aktiv dräkt och
transitiv betydelse. "Skogsarbetet ~ åldrar arbetaren i förtid",
skriver Otto Bucht, Norrländskt skogsliv I, 17. Jfr
Levertins-citatet ovan! Däremot har en mängd transitiva verb fått
intransi-tiv betydelse. (Jfr Mjöberg, Stilstudier i Tegnérs
ungdomsdiktn. 269.) Uppkomma betydde en gång framkalla (En nyttig
underv., ed. Aksel Andersson, 58); vantrösta, vårt misströsta, bringa
till misströstan (därs. 178, 179). Hasta är transitivt hos Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
