Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Feuk, Mathias. Frödings dikter Parken och Atlantis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22ti
MATHIAS FEUK
överklassen, "rikmännens kast", så säger H., att Fröding i
denna strof "låtit samhällsklasserna sammansmälta till en högre
enhet, folket.–— Skildringen samlar sig i de sista
radernas karaktäristik av Atlantisfolket: "Härligt, begåvat —
sjunket, förfallet — sist till sin undergång bragt". Alltså:
enl. H. äro Atlantiderna ej blott = rikmännen, den
degenererade överklassen, utan innefattar även den förtryckta
underklassen". — För min del vill jag visserligen ej absolut bestrida,
att Frödings tanke vid skildringen av Atlantiderna, detta härligt
begåvade men nu sjunkna folk, kan ha gått över till dessa
begåvade men av livet mer eller mindre knäckta individer,
vilka han i Görlitz lärt känna. Men härifrån och till att
påstå, att hela de två åsyftade stroferna äro byggda på intrycken
av den degenererade överklass, som var Frödings olycksbroder
i Görlitz, är ett långt steg. I själva verket är också den
utveckling Atlantisfolket gått till mötes ingen annan än så gott
som varje nu försvunnet kulturfolks historia har. att uppvisa.
Nästan alltid har det ju gått så, att när klyftan mellan den
förnäma myriaden och millionerna, folket, blivit alltför stor,
så har ej blott den degenererade överklassen utan hela
nationen dukat under. Och även om denna haft en glansrik
historia, "mäktiga öden", så har dess makt förgåtts och den
själv bragts till sin undergång. Med andra ord sagt:
innehållet i dessa två strofer är en skildring av ett så vanligt
historiskt händelseförlopp, att — även om de äro färgade av
något slags Karlstadtidnings-miljö-radikalism (jfr Böök och
Holmberg), en sak varpå jag ej här anser nödigt ingå — de
alls ej behöva gå tillbaka på intryck från Görlitz. Fröding
skulle ha kunnat skriva dem på samma sätt, även om han
aldrig varit där och aldrig diktat Parken. Med andra ord
sagt: jag kan ej finna Atlantis bära några spår av att
Fröding med nödvändighet måst återframkalla den tidigare
stämningsmiljön från Parken, för att den förra dikten skulle få
just den gestaltning den har. Att minnen av intrycken från
Görlitz kunna ligga bakom tankegången på en eller annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
