Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Gjerdman, Olof. Till frågan om uppkomsten av uttryck som din stackare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
OLOF GJERDMAN
Ur skuggan av min dal jag ägnar dem en sång
och exemplet från Bo Bergman kunde haft den i stället för
du i följande rad:
min sommarbygd, hur ny och glad
ler i nya bröllopskläden!1
1 Tongången hjälper oss ibland men långt ifrån alltid till en
riktig uppfattning i dylika fall. Det är fördenskull vanligt att
svävningen så fort som möjligt avhjälpes eller också förebygges genom
något lämpligt uttryck, exempelvis ett pers. pron. Hylén har i
uppsatsen Personligt pronomen i tilltal (Språk och Stil 1910, sid. 71 ff.)
uppträtt mot Hjalmar Kyléns stämplande av du lilla skälmgubbe hos
Heidenstam som germanism och genom rätt talrika exempel visat upp
att bruket av du i tilltal icke är något ovanligt i nutida svensk
litteratur och icke heller varit det i äldre tid. Mot hans
exempelsamling kan man ju invända att. i de fall då han hämtat sitt material
från dikter, där det personliga pronominets användning kan hero
därpå att det behövts för rytmens skull, har han visserligen kanske
fritagit skalderna från tillvitelsen för direkt tyskeri i den punkten
men däremot icke befriat oss från misstanken att pronominet anlitats
för rytmens skull. Detta skäl har säkerligen mer än en gång
förorsakat ett du i en dikt. Märkligt nog yttrar sig Hylén icke alls om
det levande talspråket. För att du är talspråkligt talar dock starkt
många av hans prosaexempel. Att det verkligen så är kan man lätt
övertyga sig om genom att lyssna på sina medmänniskors tal. Både du
lilla stackare! och å, du din förbannade usling! äro nog äktsvenska uttryck.
Därom behöva vi icke tvivla. Till bruket av du här ha säkerligen flera
omständigheter samverkat. Ur vändningar som ’du lilla stackare måste
spara dig litet’, ’inte skall du lilla pys röka’ sker lätt en utbrytning
av du lilla stackare! resp. du lilla pys! Men också för tydlighetens
skull är ofta nog tillägg av pers. pron. nödvändigt. Särskilt gäller
detta om skriftspråket som i så många avseenden kräver
förtydligan-den vilka talet kan undvara och som ej sällan begagnar tilltal som
det icke skulle falla någon in att bruka i vardagligt tal. Absolut
nödvändigt är da i t. ex. följande passus, om det valda tilltalet skall
kunna begagnas:
En kväll när skymningen sjunger
på dämpad sträng om en död,
en vårkväll, en kväll i hunger . . .
Mitt hjärta, jag vet din nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
