Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Östberg, H. O. Karbon och herbua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
II. O. ÖSTBERG
tingslagens herbua, och i stället för Bugges gråbo, som bådo
genom sin växtplats och även av andra skäl ej vore antaglig,
inträder strandrågen (Elymus arenarius) eller något annat
axbärande gräs; det fordrades nämligen en växt, som på
samma gång bildade en motsats till det gröna gräset och vore
karakteristisk för åbräddar; såsom första leden i herbua kunde
man tänka sig hære, tomt ax, agn, eller verbet hæra, rensa
från hår eller strå.
Strandrågen blev icke heller långlivad. Redan efter ett
år övergiver honom Herzberg utan saknad för att på en
vink av Fr. Läffler ersätta den med den anspråkslösa
stag-gen (Nardus strida)Första leden i herbua blir nu åter
hæra, men i betydelsen hår eller skägg, och då staggen ej
äger den sammangyttrade blomställning, som, såsom vi redan
sett, skulle vara karakteristisk för boväxterna2, få
egendomligt nog de från den vågräta rotstocken uppstigande, sträva,
borstlika bladen bilda det erforderliga ’boet’.
Om Hertzbergs tvivel på att under herbua döljer sig
gråbon är berättigat, och att så är, torde ingen förneka, så är helt
säkert ock tvivlet på att därunder skulle dölja sig
strandrågen eller slutligen staggen lika berättigat. Strandrågens
växtplats är bland hopad sand och klappersten på utbredda
havsstränder, någon gång på liknande mark vid större
insjöar, såsom Vänern, Vättern, Ladoga, Onega; i älvdalar är
den ytterst sällsynt och med all säkerhet utesluten från
stränder och platser av sådan beskaffenhet som de i den citerade
lagtexten avsedda, ty uppenbarligen är det fråga om sidlänta,
gyttjiga, träskartade terränger, där vattnet på grund av
inträdande tillfälligheter kan stagnera och utbreda sig i
ansenlig mängd; andra kunna nämligen ej giva upphov till sådana
rättsfall som de i texten antydda. Vad nu staggen beträffar,
kan den väl någon gång på hårt packad sand gå tämligen
långt ned på även en lägre åkant, men tillhör eljes höga strän-
1 Arkiv för Nordisk Filologi, VI, sid. 262.
2 Se sid. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
