Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Skolgrammatiska strövtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
.1. E. HYLÉN
han under en balkonversation får av en ung flicka (Strindberg,
Giftas I, uppl. 1906, 103). Han lösgör sig således
ögonblickligen från det språkligt nedärvda uttrycket och låter den
unga skönheten vara kvinna. Så göra ock Vera Jungner och
Göran Edeling. Den förra skriver till sin svägerska: "Du
blir vår saknade fjärde man, ja, jag menar inte precis
bokstavligt, men ändå (Elisab. Kuyl.-Wenster, Ellen Gude 198).
Och när den senares mor prostinnan tycker, "att änkefru
Mekeroth själf varit rätta man, såsom husbonde öfver sitt
folk, att bifalla eller vägra", infaller han: "Fru Aurora rätta
man? Nej, min mor, därtill är hon för mycket kvinna, en
täck kvinna" (Almquist, Tre fruar i Småland2 321). En
alldeles motsatt uppfattning uttalar Elsa hos Annie
Quiding-Åkerhielm. Hon försäkrar (En droppe ur havet2 115), att
hennes far var en gentleman, och tillägger i samma
andedrag: "Och det försöker jag också vara, för det kan en
kvinna lika väl som en man". När hon så uppoffrar könet
på språkbrukets bekostnad, står hon ingalunda ensam. "Som
partiman är jag oduglig", vittnar Victoria Benedictsson om
sig själv (Ellen Key, Ernst Ahlgren 46). "Nämnen för Guds
skull icke mig såsom sagesman", inföll överstinnan (Schwartz,
Tvenne familjemödrar 262). "Emilia uppträder som böneman
för Cassio" (Strindberg, Shakespeares Macbeth m. m. 25).
"Hvarför ville en ung prinsessa vara tidningsman?" (Elin
Wägner, Pennskaftet7 43). Vårt språkbruk vill ännu icke
veta av parti-, säges-, böne- eller tidningskvinna. Och
eftersom kvinnorna nu för tiden vilja bli män men männen inte
vilja bli kvinnor, komma sannolikt dessa bildningar aldrig
att vinna burskap. I våra dagar orda redan kungliga
förordningar om "kvinnliga tjänstemän". Jfr Noreen, V. S. VII, 196.
Man återgår tydligen till den ursprungliga betydelsen av
människa, som man en gång ägt. Så talar Olavus Petri om
mankönet i st. f. människosläktet, och släkte efter släkte
återger han med man efter man (En nyttig undervisn., uppl. 1893,
83, 181, 208). Jfr eng. mani Denna ursvenska betydelse lever
kvar i åtskilliga uttryck. Man kan t. o. m. misstänka, att
den går igen hos gumman, som berättar, hur manfolk och
fruntimmer i ett rastande slåtterlag "lite till mans foro till
vägs för att i rappet komma upp och hälsa" på husbonden
och hans främmande (Christina Nilsson, På mammons altare,
45). Och den ligger efter all sannolikhet bakom åtskilliga
uttryck, som falla oss i ögonen som egendomliga. Sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
