Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Skolgrammatiska strövtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
.1. E. HYLÉN
det är, att dylika konstruktioner bibehållit sig i våra dagars
tidningsspråk, vilket annars ej just älskar gammaldags
språkbruk: I nuvarande stund äro det just städernas borgerliga
valmanskårer, som främst representera reaktionen (Sv. D.
24. 2. 1914). Det funnos små självständiga arbeten (Söd.
Nyh. 11. 6. 1915).
Från dylika satser måste isärhållas sådana, i vilka det
ej är formellt subjekt, en uppgift, som våra grammatiksvaga
skolpojkar finna tämligen besvärlig. De stå rätt brydda
inför följande exempel: Konny är svartsjuk, det (= svartsjuka)
äro alltid egenkära män (Em. Carlén, Framtidsdrömmar, uppl.
1915, 47). Han är säkert en god människa i grunden. —
Det (= goda) äro alla människor, om man bara låter bli att
reta dem (Strindberg, Romant. dram. I, 525). Äro alla hus i
staden invändigt så präktiga? — Det (= så präktiga) äro de
inte (Heidenstam, Endymion8 69). Det äro de (orden) för
dyrbara till (Hallström, De fyra elem.3 38). De tyckte, att
sådana ödmjuka känslor voro hälsosamma. Det (= hälsosamma)
äro de nog också ibland (Maria Rieck-Müller, Mellan hav och
fjäll2 82). Han är dum. Det (= dumma) äro de alla här
G. Janson, Lögnerna2 80).
8.
1600- och 1700-talet.
Det bör heta 1600- och 1700-talen eller 1600-talet och
1700-talet, icke 1600- och 1700-talet. Så lyder regeln hos
Linder (s. 202 i 3:e uppl.). Men nästan ingen människa
iakttager den. Gå vi till något äldre författare, så läsa vi hos
Orvar Odd 1300- och 1400-talet (Ur Stockholmslivet 165,
Valda Skr. III, 171) jämte det sextonde och sjuttonde
århundradet (V. S. III, 86). Och stanna vi hos de yngre, så talar
Levertin om "1600- och 1700-talets religiösa rörelser". Detta
språkbruk är ytterst vanligt, och för att visa, hur allmänt
det är, vill jag bland nu levande författare, hos vilka jag
funnit det, endast utvälja några litteraturforskare och
språkmän: Schück (Ur gamla papper 2, 123, 171; 4, 135; 6, 76, En
resandes ant. 21, Världskulturen III, 465, 471, 477), Warburg
(Lidner 10), Sylwan (Sv. period, litter. 42, 85), Böök
(Romanen i Sv. 3, 12, 48, 246, 312; typen 1770- och 1780-talen har
jag i detta arbete antecknat sex gånger), Marcus (Thorilds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
