Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Hylén, J. E. Skolgrammatiska strövtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
.1. E. HYLÉN
gård2 58, 60). När han diktade dessa kväden, var Geijer
endast ytligt bekant med den gamla nordiska poesien
(Warburg, 111. Sv. Litth.2 III, 106). I allmänhet är det tämligen
onödigt att så förfara, och lösryckta vålla sådana meningar
endast oklarhet. "Så snart han sett det, sprang en gosse
upp" (G. Janson, Abr. offer, uppl. 1907, 338) är rena
otympligheten. Bättre kan man då förlika sig med: "Hon såg
utan att besvara hans nick på Jankoski" (M. Cederström,
Den halte Eros, uppl. 1906, 42), ty uppmärksamheten riktas
på så sätt mera på herr J., än om han uppträder redan i
genitiven. Vill man skarpt markera huvudordet, kan det med
fördel placeras i huvudsatsen, under det pronominet mera
skjutes i skymundan i den föregående bisatsen.. Utan anstöt
torde man kunna skriva: Hur gammal han än blev, så kunde
Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om
den dagen (S. Lagerlöf, Kejsarn av Port. 7). Ur kojorna
skyndade, så fort de kunde, kvinnor och barn och åldringar
(Hallström, Briljantsm.4 165).
J. E. Hylén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
