Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Frödings randglosor till “Svenskan som skriftspråk“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
KUBEN G’.SON BKKG
tankelagarne? Dock torde tanke vara ett två- äller
flerty-digt ord? Se Boström", och: "synes mig tvifvelaktigt om
detta är ett väl valdt uttryck för det som förf. synes åsyfta
hvilket ej synes vara identiskt med det som kallas
"fritän-keria (jfr uatt tänka fritt är stort men tänka rätt är större")".
Fröding föreslår enstädes att byta ut tanke mot föreställning;
när Cederschiöld (s. 54) talar om: en sådan fri, självsvåldigt
framilande tankeföljd (= det inre talet) tillfogar Fröding:
"Månne ej här tanke brukas som synonym till föreställning?"
Cederschiölds indelning av olikheterna mellan normalprosa
och samtalsspråk i nödvändiga (beroende huvudsakligen på
den historiska utveckligen) och tillfälliga (beroende på
tillfälliga omständigheters inflytande) finner Fröding anfäktbar:
"Väl något olämpliga särbeteckningår, emedan kathegorien
"tillfällig" torde vara en underkathegori till "nödvändig" —
till skeenden som ske med nödvändighet torde höra äfven da
skeenden som kallas tillfälliga (d. v. s. de som ske på grund
av tvenne äller flera orsakskedjors sammanfallande (tillfall,
tillfälle?)?" "Talet är förlagdt till tiden, skriften till rummet"
skriver Cederschiöld (s. 76), men Fröding rättar: "Är ej talet
förlagdt äfven till rummet? ljudet är ju luftvibration i
rummet och framkallas ju genom muskelrörelser hvilka försiggå
i rummet?" — "Från logisk synpunkt sedt föreligger här
ett onödigt upprepande, en tautologi" skriver Cederschiöld
(s. 305) om evangeliets uttryck: Si, då bars där ut en död,
sin moders ende son; och hon var änka, "ty vi böra märka,
att kvinnan omtalas här två gånger, först ’en moders7 och
sedan ’hon var änka’." Fröding anser anmärkningen obefogad:
"knappast, "änka" betyder ej "moder som förlorat sin man"
utan "hustru som förlorat sin man"." Mot Cederschiölds
ut-talan om sveDska språket, att "det är ett redskap af på samma
gång mycket enkel och mycket komplicerad beskaffenhet"
anmärker Fröding: "om "enkel" bet. "icke komplicerad" så
torde detta vara omöjligt".
Fröding gör en hel rad anmärkningar mot enligt hans
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
