Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Frödings randglosor till “Svenskan som skriftspråk“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS RANDGLOSOR TILL "SVENSKAN SOM SKRIFTSPRÅK" 75"
tycke alltför vidsträckta eftergifter åt det s. k. talspråkets
vanor. Cederschiölds arbete är ju genomgående buret av en
önskan, att skriftspråket skall allt mera närma sig talspråket.
För Fröding var detta så långt ifrån av godo, att det långt
snarare syntes honom lämpligt, att man i sitt tal sökte lära
sig skriftspråklig noggrannhet och korrekthet. Huvudgrunden
var givetvis, som städse hos Fröding under dessa år, en
strävan att in i det minsta vara rättvis och sann. Till
Cederschiölds framställning på s. 213 av, hurusom många svenskar
tala bokspråk i stället för vanligt samtalsspråk, gör Fröding*
följande allmänna uttalan rörande sig själv:
"För egen del torde jag nu på senare tid ha lämpat
mitt samtalsspråk alltmer äfter skriftspråket och är ej viss
om det skett på grund af obekantskap med "bildadt"
samtalsspråk — jag förmodar att det snarare härleder sig från
önskan att uttrycka sig tydligt och korrekt och begripligt —
jag förmodar nämligen att de slarfviga vanorna i "bildadt"
samtalsspråk ej göra detta språk begripligare än det blefve
om man afhöllo sig från nämnda vanor och därigenom
närmade sig det till korrekthet sträfvande skriftspråket?" Efter
andra kapitlets slut har Fröding tillagt orden: "För egen del
är jag benägen att försöka omforma mitt talspråk till
öfverensstämmelse med mitt skriftspråk, dock möjl. riktadt med
lämpliga tillökningar från talspråket — detta emedan
skriftspråket synes mig korrektare uttrycka föreställningar om
varande, hvilket torde ha föranledts af att man öfvertänker och
väljer samvetsgrannare vid skrifvande än talande — och att
det är lämpligare att uttrycka sig korrekt än inkorrekt
synes mig sannolikt". Den sista meningens försiktiga
formulering är icke ironisk, som man möjligen kunde misstänka;
på detta tveksamma sätt gav Fröding under dessa år vanligen
form åt sina åsikter. — Hans synnerligen riktiga och sunda
syn på denna fråga om talspråket och dess inflytande på
skriftspråket, framgår till yttermera visso av en tredje
anteckning (på s. 147), som lyder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
