Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Frödings randglosor till “Svenskan som skriftspråk“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS RANDGLOSOR TILL "SVENSKAN SOM SKRIFTSPRÅK" 77"
samtal. (Undantag härifrån i de tillfällen då tiden är knapp.)"
Och naturligtvis sätter Fröding frågetecken vid Cederschiölds
påståenden, att man överhuvud ej får hålla alltför hårt på
logiken, då man bedömer språkriktighet, och att uppfattningen
kan ändras, så att det, som var ologiskt, småningom blir
logiskt (s. 139), liksom vid Cederschiölds omnämnan av, att den
gamla åsikten, att språkets byggnad utgjorde eller borde
utgöra en tillämpning av logikens lagar, numera är övergiven.
Däremot ser han skriftspråket och "normalprosan" i så ljus
dager, som det gärna är möjligt. Med ett visst fog riktar
han den anmärkningen mot Cederschiölds uppdelning av
stilarter, att den alltför skematiskt skiljer olika sorter åt och
ibland snarare gjort sin begränsning av de skilda slagen efter
innehållet än efter formen. Det är rent av ömhet och
om-huldan i hans ord, när han skriver i randen till s. 260:
"Om man särskiljer alla ord i skrift som endast beteckna
föremål af ett visst slag och kallar komplexen af dessa för
normalprosa torde man ha lika liten rätt att beskylla denna
normalprosa för att ej bruka ord som man själf afskilt från
densamma som att beskylla en komplex af idel ord med
skämtsamma betydelser, hvilken man ju kunde kalla
"skämtprosa", för att den icke har några ord med allvarlig
betydelse. I själfva verket torde vårt skriftspråk ej utesluta ett
enda af talspråkets ord ej ens landsmålens, ehuru man för
olika ändamål brukar olika arter af talesätt — det förf.
kallar "normalprosa" torde helt enkelt vara det ordförråd i
skriftspråket, som är i bruk angående vissa ämnen". - Å
andra sidan hyser han en viss misstro till Cederschiölds
bestämning av vad samtalsspråk är; på s. 136 frågar Fröding:
"Månne ej en af skiljaktigheterna mellan det förf. kallar
"normalprosa" och det han kallar samtalsspråk är den att
"normalprosa" är uttryck för korrektare uppfattning af varande
än "samtalsspråk". Dock finner jag den sednare beteckningen
möjl. mindre riktig, äftersom möjl. åtskilliga samtal mera
närmar sig det förf. kallar "normalprosa" än det han kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
