Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Berg, Ruben G:son. Frödings randglosor till “Svenskan som skriftspråk“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖDINGS RANDGLOSOR TILL "SVENSKAN SOM SKRIFTSPRÅK" 83"
som han ofta fann i det snabba godkännandet av påståenden,
kommer återigen till synes i hans rättelser till sådana
formler i normalprosan, som de bekräftande ’obestridligen’, ’helt
visst’, ’det måste erkännas’, det kan ej betvivlas* (s. 134),
om vilka han anmärker: "Väl i de flesta fall väl starka
bekräftelseord, som kanske borde ersättas med "sannolikt",
"förmodligen", "för så vidt jag kan finnaetc."
I några fall gör Fröding invändningar mot Cederschiöld
i fråga om mera allmänteoretiska punkter. När Cederschiöld
(s. 60) talar om, att den, som lever så isolerat, att han
sällan eller aldrig talar, och som icke heller plägar läsa, också
torde komma att tänka över allt mindre eller
åtminstone över allt färre ämnen, sätter Fröding frågetecken
för de spärrade orden och tillfogar: "det sednare möjligen?"
Cederschiöld säger (s. 167) att vi omedvetet nyttja andra
ord till ett barn än till en vuxen, andra ord till en obildad
lin till en bildad. Fröding spörjer: "sker ej detta medvetet,
d. v. s. afsiktligt på grund af vårt förmenande att den
tilltalade är barn äller obildad?" Cederschiöld erinrar om (s. 6)
att "då individen lär sig något nytt, vanligen de språkliga
benämningarna på det nya inhämtas först, men innebörden
(begreppsinnehållet) efteråt". Fröding invänder, att detta
"torde gälla skolundervisningen? — men är det äljest det
vanliga förloppet — erfar ej barnet ofta ett föremåls
beskaffenhet innan det själf lagt namn därpå äller äfterfrågat det
namn andra gifvit det?" Mot Cederschiölds framhållan (s. 8)
av, att ur talspråket utvecklat sig icke bara skriftspråket
utan även tankespråket, d. v. s. det för örat ohörbara språk,
som vi förnimma inom oss, när vi tänka, gör Fröding gång
på gång opposition. "Har ej ljudspråket", frågar han,
"tänkespråk till föregångare? Innan den förste uppfinnaren af den
första naturljudshärmningen uttalade denna torde i hans
föreställning denna härmning förefunnits? Hvad skriftspråket
beträffar är kanske ej helt omöjligt att det utvecklats
parallelt med och lika tidigt som talspråket. För att meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
