Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Olsson, Henry. Danismer hos Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
HENRY OLSSON
bildade klasser" (anf. arb., s. 66). "I danskan ha verbal
-abstr. på -en blivit så talrika, att de i detta språk
tyckas intaga ungefär samma ställning som abstrakterna
på -ande (-ende) i svenskan. Och det kan väl knappast
betvivlas, att detta förhållande långt mera beror på
efterbildande av tyska substantiviska infinitiver på -en än
på fortsatt livskraft hos det gamla suffixet -an (> æn
> -en)." Av de an-bildningar, Cederschiöld betecknar som
nya, har jag endast antecknat skälvan (se d. o.).
I motsats mot dessa bildningar torde väl icke ord
av typen förståsigpåare, gåpåare ha införts från Danmark,
ehuru sådana bildningar äro vanliga i danskan, där man
t. o. m. enligt Kock ("Om språkets förändring", s. 40)
kan påträffa ett sådant ord som struggle-for-life-eren.
Förståsigpåare är för övrigt rätt gammalt i svenskan.
Det finns sålunda redan år 1798 i tidningen "Colportören",
men om denna användning har jag påträffat följande
beska uttalande i "Läsning i blandade ämnen", andra
årg. (1798), n:r 9 o. 10, s. 104: "Ordet Förståsigpåare
(Connaisseur) kan anföras som ett prof af hans
(tidningens) skapelser i Språket: det kan väl vara
tvifvelaktigt, om det åtlöje, det väcker, är till Skaparens
förmån; men visst är, at öfversättningen, lindrigast sagt,
aldeles förlorat originalets finhet och naturell, och
riktat Språket til Smakens stora förtrytelse". Detta
uttalande utgör ju en intressant föregångare till Rydqvists
i Sv. Spr. Lagar, II. 315: "uttrycksfulla men barbariska
bildningar äro: gåpåare, förståsigpåare, som något smaka
af det Grönländska kompositionssättet". — Från samma
år, 1798, som det ovanstående uttalandet, har ett annat
belägg anförts av Ev. Ljunggren (Festskr. till Söderwall,
s. 326) och Östergren (S. o. S. XIII, 209).
bittert kallt har sammanställts med da. ’bitterlig koldt\ bitande
kallt. Rietz har visserligen uttrycket ’bittert te vara
kallt’ från Nerike, men i detta ex. är egenskapen av
förstärkningsord till kallt mindre klar hos ’bittert*.
SAOB jämför användningen med den motsvarande "i d.,
holl., t. o. eng.", anser den "numera mindre br." men
anför även ett ex. från Hagb. Shaksp. 1: 271 (1847). —
H. har även liksom Selma Lagerlöf det från äldre
litteratur upptagna ’bistert kallt’ samt ’skärande kallt’. —
I, i, 44.22, 135.8; I, j, 208.13; I, p, 14.6, 62.6, 87. n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
