Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Olsson, Henry. Danismer hos Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 HENRY OLSSON
det, en verklig rörelse", 84.12; I, j, 184.23, 194.14; I,
k, 204.20; T, 1, 29.27, 109.20 o. s. v.
dikterisk är en avledning till diktare eller rättare till da.
Digter, ty det är ett lån från danskan. "Det nymodiga"
(Vårt språk II, 413) ordet har brukats ett 20-tal år, men
Hallström har icke upptagit det förrän i en av sina
sista böcker, där det för övrigt är ett äizaf; leyö[ievov.
I, x, 246. 18.
dirra är ursprungligen också ett lån från danskan, dirre,
’darra’, ’dallra’. Möjligen har Hallström fått det från
Drachmann, som använder det mycket ofta (Dæmp. Mel.
50: "dirrende Stemme", 62: "Læben dirrer", 119, 121
0. s. v. Det finns dock redan hos V. Rydberg i Dikter,
2:a saml. — I, a, 39.5: "hjärtat krymper och dirraru,
75.20, 154.6, 189.7; I, i, 72.19; I, p, 145.15.
dis, ’töcken’, ’dimma’ misstänkes av Hylén S. o. S. XIII, 167
vara danism. Det upptages först i vår sista ordlista,
Lytt-kens-Wulffs. Rietz har ett fem. ’disa\ ’oklar luft’, ’tjocka
i luften’ från flera landskap. — I, a, 143.4: "vitnande
soligt dis", 160.6; I, b, 162.2; I, c, 93.12; I, e, 48.4;’
1, i, 103.6; I, 1, 26.22, 29.14, 30.17; I, p, 3.9, 157.18,
166. 20; I, t, 135. 11; I, x, 289. 20; II, d, 14; II, g, 206.24.
drivande våt är da. drivende vaad, ’genomvåt’ (’lungvåt’).
Uttrycket är naturligt i da., där v. ’drive’ ock har betyd,
’drypa’, ’droppa’. Det motsvaras alltså av Selma
Lagerlöfs ’drypande våt’ (Gösta Berlings saga, ll:e uppl.
ss. 309, 323). — I, q, 123.15: "kjolen och fötterna voro
alldeles drivande våta av dagg."
dubbeltydig, da. dobbeltydig, tvetydig. Enligt Evald
Ljunggren (i Festskrift till Söderwall) förekommer det
emellertid även i äldre litteratur, Palmblad 1811, Rydberg m. fi.
Ordet har, som Ljunggren framhållit, existensberättigande
i svenskan, därför att det bättre än tvetydig (som ofta
helt enkelt har betyd, ’misstänkt’) angiver, att något
visst kan tydas på två sätt. Det har också för länge
sedan upptagits av så framstående språkmän som Linder
("Om -er, -r, -ar och -or", s. 52), Cederschiöld och E. H.
Tegnér. — I, i, 113.10; I, k, 17.24; I, o, 104.27: "Men
oraklet blev som vanligt dubbeltydigt"; I. v, 163.6.
däjelig (H:s stavning) användes numera dels arkaiserande,
dels vard. med en viss skämtsam 1. skämtsamt poetisk
anstrykning, i den senare användningen enligt SAOB
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
