Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Olsson, Henry. Danismer hos Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 HENRY OLSSON
nerande’ är da. omvæltende. — I, r, 106. 3: Ciomvalt ande
tankar.4 4
omvältning (se föreg. ord!). — I, x, 242. 26: "omvältning i
samhället".
ordspel är da. Ordspil, ordlek. — I, y, 165. 16 : "(stilen) stores
av ordspel som icke passa här".
orkeslös för orklös har av somliga upptagits som danism.
Isl. orkulaussy fsv. orkoløs (= ’sysslolös’, ’overksam’).
Lind, Sahlstedt och Weste ha orklös. Men mot dem
stå sådana auktoriteter som — enligt Ljunggren —
Svedberg, Lagerbring, Tegnér, Geijer o. s. v. Dalin har
orklös, Sundén likaså; Lundell och SAOL7 ha ork(es)lös. —
Numera är orkeslös den vanligare formen i lexika, och
jag tror icke, att detta behöver tillskrivas danskt
inflytande, då, som vi se, de båda formerna funnits bredvid
varandra i flera århundraden. Lyttkens-Wulff ha
orkeslös liksom Kastman-Lyttkens (ordl. 1913). Otto Hoppe
upptar i sin svensk-tyska ordbok (skoluppl. 1905)
orkeslös som huvudord. Schulthess (svensk-fransk ordb.
skoluppl. 1901) har endast orkeslös, Björkmans svensk-eng.
ordb. (1902) har orkeslös som huvudord, i
Wenström-Lindgrens engelsk-svenska ordb. (skoluppl. 1908)
översättes decrepit med orkeslös o. s. v. — Heidenstam har
orkeslös (t. ex. Dikter, jub.-uppl. s. 49). — I, m, 146. 19.
orkeslöshet (se föreg. ord!). Jfr också beträffande bildningen
av de båda orden skadeslös och sedeslös! — I, x, 303. 20.
ouppnåelig, da. uopnaaelig, ’oupphinnelig’. — I, o, 157.16; I, q,
202. 19, 204. 4: "dagen var ouppnåeligt långt borta"; I, x.
16.11; II, j.
ovidkommande, da. uvedkommende, ’obehörig*. — I, o, 64. 19,
97. 8; I, x, 66. 7, 92. 24, 172. 4; II, å.
pakt, da. Pagt, ’förbund’. Fsv. pakt (av lat. pactum, mit. pacht).
Ordet är vanligt i äldre svenska: det finns t. ex. hos
Axel Oxenstierna i brev till Johan O. ("affskriftt aff
pactcrne", ’’begge sijders pacter med Danmark’4). Ännu
Lind har det i formen pacht, däremot saknas det hos
Sahlstedt och Weste. Dalin har endast lat. formen
pak-tum (= äktenskapsförord) och på samma sätt senare ordb.
och ordl. — Ordet är allmänt bekant här sedan
unionsstriderna, så att det skulle kunna betecknas som ett-
ax-våra politiska lånord. Jag erinrar endast om Björnsons
bekanta vers:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
