Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sahlgren, Jöran. Några ordhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGItA 0RDHIST0RI8KA BIDRAG
133
Enligt Tamm (Fonetiska kännetecken, s. 58 ff.) har det
av gammalt au i lågtyskan och holländskan uppkomna långa
öppna ö-ljudet i svenska låneord övergått till slutet o (om
lånet är gammalt) eller till å (om lånet är yngre än den
svenska övergången av långt o till slutet o). Som ex. på
övergången ml ty. långt o till sv. kort å anför Tamm lopp1
och roffa. Till hans exempel kan även läggas grott av mlty.
gröt. Detta ord uppträder från och med Dalins Argus rätt
ofta i 1700-talets litteratur (se Dahlgren). Från finl. dial. är
grott anfört hos Vendell och från Västergötl. i Sverges
ortnamn, Alvsborgs län.
I sammansättningen grottehans ’kaxe’ (< mlty. grot hans)
är ordet redan anträffat i G. I:s reg. 10: 25 (1535), se vidare
Dahlgrens ordbok under grothans samt Hjelmqvist, Förnamn
103 f., 114. T fsv. är ordet grot (med långt ti) anträffat
från åren 1401 o. 1405 (se Söderwall). Grotfurste är äldst
belagt från år 1502.
Övergången y. fsv. långt o till långt slutet o sätter
Noreen (Vårt Språk 3, s. 83) till "inemot år 1400", Kock (Sv.
ljudhist. 2, s. 164) till "omkring (eller inemot) 1400".
Ordet blott är emellertid i fornsv. äldst anträffat cirka
1430. Det kan sålunda vara lånat efter övergången långt ö
> långt slutet ö. Allt talar sålunda för att y. fsv. blott är
lånat från mlty. blöt och ljudutvecklingen har varit densamma
soin i ä. nys v. grott < mlty. gröt.
Att blott skulle vara lånat från p. pl. av mlty. blöten,
som bör ha haft formen (ge)blot (jfr "se hebben . . stot unde
slaghen" (1365) Brem. Stat. 86 enl. Schiller-Lübben), är föga
sannolikt.
2. ä. nsv. husbladt.
I den i J. D. Flintenbergs Anmärkningar om utländske
specerier (Vitt. Hist. o. Ant.-akad. handl. 8, s. 96 ff.) upptagna
förteckningen över "Specerier, nyttjade i K. Gustaf I:s hof
1540" läses s. 109. "Huszbladt. Sedan förra året 2 p. 4 1.
Utgifvit till det unge herskaps behof, som Barbro kokerska
kokade 16 1."
1 Förkortningen av vokalen i lopp beror emellertid enligt Tamm
"sannolikt på analogi från de talrika sammansatta formerna, såsom
aflopp, inlopp, utlopp osv., hvilka också äro lånade från lågtyskan
med undantag af ordet bröllop, där o beror på förkortning af det
gamla au i svenskan".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
