Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sahlgren, Jöran. Några ordhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
JÖRAN SAHLGREN
Ordet huszbladt motsvarar tydligen till betydelsen nsv.
husbloss eller rättare husbläs, ’lim, berett av simblåsan hos
husfisken (Acipenser huso)’, men är formelt sett en annan
bildning. Under det att husbiås (troligen i ä. fsv. tid) lånats
av ett mot ty. haus(en)blase, Ity. husenblase, mndl. huysblaes.
holl. huisblas svarande mlt.y. ord, där förra leden är namnet
på husfisken och senare leden ordet blase ’blåsa’, är
huszbladt lånat från ett mot ty. hausenblatter (där senare leden
är ordet blatter ’blåsa’), holl. huisblad svarande ml ty. ord.
Att Falk o. Torp (Norw.-dän. et. wb.) upptar holl. huisblad
som en formell motsvarighet till husbloss beror tydligen på
ett förbiseende.
3. Formerna blåa, gråa, råa.
I Finsk tidskrift 47: 194 (1899) skriver R. G:son Berg i
en studie över Tavaststjernås språk:
"Egendomlig är den bestämda formen rå i "denne | rå
demant ibland klenoder" (Laureatus 20). Kanske det är en
sammansättning, som lämpligare skrifvits rådemant, en
gissning som likväl oj synes mig vidare sannolik. Troligare är
det en folkspråksböjning; i svenska bygdemål (sörmländskan
till dömes) finns samma företeelse, som fått stöd af analogin
med blå i st. f. blåa."
Till Bergs artikel anmärker R. v. Willebrand s. 209:
"Den bestämda formen rå (denne rå demant . .") är för
oss alldeles okänd; att T. här afsett en sammansättning
rådemant (motsv. t. ex. råmaterial, råbalans, råmjölk) och
sär-skrifvit ordet som ofvan, håller jag, i motsats till förf., för
alldeles sannolikt".
Frågan tarvar tydligen en utredning.
I ä. nysv. tid är i best. form och i plur. de
ljudlagsenligt kontraherade formerna blå, grå, rå allena
förekommande. Först i slutet av 1600-talet uppträder i vers (av
rytmiska skäl) den analogiska formen blåa.
Hur’ han sin lefnad all så styrt och regulerat.
At han ey skiötte om, hvad blåa afvund sad ;
Hur’ dygden sielfver bar dess ädle mod jousterat,
At han i mot och med var lika nöjd och glad;
Brobergen hos Hanselli 12, s. 407 (1694, 170S).
I prosa har jag ej anträffat blåa före G. J. Ehrensvärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
