Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sahlgren, Jöran. Några ordhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
JÖRAN SAHLGREN
snål, FN. bläfätækr, utfattig" och efter Sidenbladh Fritzner2
"blå- i sammensatte Ord betegner ikke alene at noget har en
blaa eller sort Farve, men ogsaa, som det synes, at det er
noget ved sin Størrelse eller Egenskap fremragende i sit Slags
f. Ex. bldfastr, noget som maaske er foranlediget ved dets
Anvendelse i Ord som bladjüp, bldskogr."
I Arkiv 7: 152 upptar Hellquist i sin förträffliga
avhandling "Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen"
Ihres och Rietz gamla förklaring och anser isl. blå- (i t. ex.
bldfastr och sv. dial. "adj. blå ’stor, ofantlig’ Rz" stå i
av-ljudsförhållande till bål i nsv. bålstor. Till Hellquists
etymologi av "schw. dial. blå, blå~u ansluter sig P. Persson i
Beitr. z. indogerm. Wortforsch., s. 799 (1912). Mot
Hellquists framställning vill jag genast anmärka att något sv.
dial. adj. blå ’stor, ofantlig’ ej är anträffat. I det enda av
Ihre och Rietz anförda språkprovet "Han gjorde dä i blå
galenskapen" betyder blå lika mycket ’stor’ som bind- i
bind-galen betyder ’mycket’.
Men jag måste gå ändå längre. Blå i blåhålla, blå- i
bldfastr står ej i avljudsförhållande till bål- i bålstor
utan är identiskt med adj. blå ’cæruleus, lividus,
niger’.
Hur hela denna föreställning om ett adj. blå ’stor,
ofantlig’ kunnat uppstå klargöres genom en blick på de nordiska
med blå sammansatta ord, där blå kan uppfattas som delvis
eller enbart förstärkande. Jag delar upp det brokiga
materialet i följande karakteriska grupper.
1.
sv. blåsvart ’svartblå, kolsvart’ ("Tänderne . . blifwa . .
blåswarte" Hiärne, Surbr. 14 (1680), "blåsvart grafhvalf"
Wennerberg, Saml. skr. 4: 219 (1885), "med blåsvart kropp en
orr-tupp sitter grann" Gripenberg, Aftnar i Tavastl. 25 (1911)),
da. blaasort, isl. blåsvartr ’(blå)svart, kolsvart (om korpar,
skepp’), no. dial. blaasvart ’blaalig sort’ Aasen.
sv. blådjup n. ’stort djup’ ("Vare sig (konsten) . . lodar
de store gamles blådjup eller söker fånga i sin trollspegel
hvilken tidsålder . . som helst". Söderhjelm, Upps. 7 (1902)),
isl. bladjüp n. ’bundløst Dyb i Søen’ Fritzner2; jfr nyisl.
blädjüpur ’blaa og dyb’ (Thorkelsson).
isl. bldskogr m. ’mørk (kolblår) tykk, tæt Sko v’ Fritzner2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
