Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Sahlgren, Jöran. Några ordhistoriska bidrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
JÖRAN SAHLGREN
10.
Da. blaafasten(de) ’aldeles fastende’ Ranch († 1607), Moth,
Kalkar. Den ursprungliga betydelsen har väl varit ’så
fastande att man blir blåblek i ansiktet’.
Blå användes ofta för att beteckna blek ansiktsfärg, jfr:
"Anlitet war bliknath oc bl an ad h."
Fornsv. legend. 3: 93.
"Impalleo . . Blåna, bliffua bleek."
Lex. linc. (1640).
"De, som rodna när. de bli onda, äro ej så farliga som
de, som blåna eller blekna."
Linné Diet. 2: 238 (c. 1750).
"Hämd! (ropte Eris) hämd, . . och blånade af harm."
A. G. Silfverstolpe, Skald. 243 (1801, 1814).
"Lindvurmen strax af skräck i synen blånar."
Markalls sömnl. nätter 2: 204 (1821).
11.
sv. blåfattig ’utfattig’ Annerstedt Upps. univ. hist. Bih.
2: 158 (i handl. fr. 1671), Sidenbladh, Allmogem. i norra
Ånger-mani. (1867), Vendell Ordb. (1904); nyisl. bldfdtækr ’plane
egenus’ Gudm. Andreæ († 1654), ’omniuin egenus, arm, gandske
fattig’ Haldorsen, ’yderst fattig’ Thorkelsson, Zoëga.
no. dial. blaalunn ’aldeles uden Fångst’ Ross.
sv. blåpank ’utan ett korvöre, luspank’ E. Wästberg i
Förgät mig ej 1907, s. 390.
sv. dial. blånö(d) ’trängande nöd’ Sidenbladh, anf. arb.,
jfr blåa nöden Högberg, Vreden 3: 390 (1906).
sv. dial. blårik ’mycket rik’ Sidenbladh, anf. arb.
Blåfattig har väl äldst betytt ’så fattig att man av svält
och umbäranden blir sjuklig, blek och blå’; jfr: "Ther emot
wijsar sig Annan dags Skälfwa således: . . fötter och händer och
näsa blifwa bleke och blåachtige". Linder, Fross. 7 (1717).
"Fingrarne äro så magra och blåaktiga". Bremer, N. verld. 2: 96
(1853). "Fattig gosse . . | redan i vaggan blånypt af kölden
och nöden*. Hallström, Skogsl. 142 (1904). "Hvar . . har du
stått i dag [och tiggt] då, din blånos?" Blanche, Våln. 107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
