Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1 - Smärre bidrag - 4. Artur Korlén. En lätt konjektur till en visa av Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
SMÄKRE BIDRAG
här blivit korrumperad, får man dock antaga, att så icke
allestädes är eller varit fallet. Också har det av lektor
Westholm i Falun, född västmanlänning, sagts mig, att
uttryckssättet med till icke torde vara hemma i den språkmiljö, som
hans bygder erbjuda1. I vilken geografisk utsträckning detta
gäller, därom har jag ej varit i tillfälle göra
efterforskningar.
En viss bekräftelse på att uttryck sådana, som det
ifrågavarande "och högfärden till", icke äro gäve och gängse
i Dalom, kan måhända hämtas av det sakförhållandet, att
man där icke heller säger t. ex.: Gif mig en krona till! I
stället heter det i så fall idiomatiskt: en ti’ll krona.
Det.är väl troligen för mycket sagt, att min benägenhet
att godtaga till skulle sammanhänga med att jag är bördig
från samma landsdel som Dalin.
Huru som helst, så är det uppenbart, att Dalin velat
ha till, och att förvanskningen gjorts av någon avskrivare,
som rakt icke kändes vid eller förstod uttryckssättet. Lättast
förklarlig blir ändringen, om man antager, att påhänget "dess
1 Sedermera har emellertid lektor W. lämnat följande
kompletterande meddelande: "En rätt vanlig vändning även här i mellersta
Sverige är mer till jämte det även brukliga mer med. T. ex. i
satsen: Till jul kostor antraciten säkert 10 kr. hektolitern, och mer till
eller ... och mer me\ Till är här alldeles säkert vanligare än med.
— Djurklou säger i sin saga Den listige drängen ungefär s&: Stor i
ala och liten på jola, har du hört dä förr? — Ja vasch, dä å mer te7"
I ett verscitat, som lektor W. från sin skoltid erinrar sig,
heter det:
Ej Bäjerns kurhatt mig beklätt,
om ej en kula snappat lätt
mitt skägg och hakan till.
(Yttrandet -— lagt i Gustav II Adolfs mun — är ur ett poem med
titeln Nils Brahe, börjande med raden Vem är den ynglingagestalt.
Författaren har det icke lyckats varken lektor W. eller mig att
komma på spåren.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
