Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I RUNEBERGS K0MP0S1TA
173
äktenskap’", som enligt Strömborg härrör från samma tid.
Den nyskapade kvinnan jämföres, som hon står där i all
sin skönhet, med mannen: en mennisko-blomma vid sidan
av en tistel-menniska (E. S. 1, 202). Det tal om kärlekens
’blomsternatur’ m. m., som förekommer i samma alster, visar
huru nära dylika paralleller lågo Runeberg, men lämpar sig
icke på grund av den skämtsamma tonen i övrigt att
jämställa med ovan anförda ställen. Någon travestering i
avseende på dessa uttryck äger emellertid icke rum.
I denna atmosfär av skönhetsfylld och innerlig ande har
skalden även höljt komp. blomsterlemmar. Den gamle
trädgårdsmästaren talar till sin dotter om den avgud, ’som pekar
på den Eviges ljusa verld, hans grönskande jord, hans milda
himmel, på allt hvad som är heligt och dyrt, dina egna
blomsterlemmar, ditt hjertas frid och din faders gråa hjessa,
och säger hotande och kulen: se, allt detta är intet’ (4, 293 f.).
Även i detta fall finnes ett anslag i Runebergs tidigare
diktning och ett karakteristiskt avstånd mellan det tidigare
språkbruket och det senare. Det är i "Simningen", som den
älskades kropp kallas för ’själens blomsterskrud’: Och denna,
själens blomsterskrud, allena Den ville du min djerfva blick
förmena (Söderhjelm, Anteckningar s. 55)1.
Hela den föreställningskrets, i vilken vi nu rört oss, är
ju på det innerligaste förbunden med Runebergs religiösa
åskådning och utgör det poetiska uttrycket för några av de
grundläggande tankarna i denna. Vackrast har detta väl
utformats i den parafrasering av Kolmodins sommarpsalm, "Den
blomstertid nu kommer", som ingår i "Kyrkan". I Rune-
1 En viss likhet i den yttre situationen med den gamle
trädgårdsmästarens ovan citerade yttrande företer ett ställe i Stagnelius’
"Martyrerna" (5:te akten), där Perpetuas fader säger till och om
henne: Ingen vilddjurstand Skall gudlösfc såra dessa blomsterlemmar.
Jämförelse med andra blomster-komp. i "Martyrerna" ger emellertid
vid handen, att man icke kan förutsätta samma transcendentala
betydelsenyans hos Stagnelius som hos Runeberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
