Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER I RUNEBERGS K0MP0S1TA
179
den enda hos Runeberg. Redan i "Till den ålderstegne" talas
med religiöst allvar om ’det stjernbeströdda fästets höjd’ och
’stjernerymden (1, 78). I den i början av 1830-talet skrivna
dikten "Den jag söker, o, hvar är han?" förekomma några av
högstämd retorik utmejslade stjäme-komp.: uppåt ~ dit der
dagen flödar ur sin varma källa — stjernevakter — slunga
spjut af eld mot natten (E. S. 1, 14 f.), det rike, — som den
stora ljus-nationen, — stjerne folket, — i odödlig glans
besitter (a. st. s. 15), stjerneringen (a. st. s. 16). Besläktad i
stämning är den högstämda parafrasen av den 19:de
Davidspsalmen: Fästet Skaparns namn förkunnar, Stjernemunnar Sjunga
utan hvila det (8, 13). En mera innerlig religiös prägel har
ett komp. i"Höstqvällen"(publ. 1838): I jordens skymning klarna
stjernelanden, Och oförgängligt ler ett hem mot anden (4, 214).
Det i "Kung Fjalar" förekommande stjernekonung,
varmed Morannal tilltalar solen, "som vandrar i ungdom, Högt
öfver vissningens jord" (5, 57), är märkligt dels därför att
dess psykologiska genesis sannolikt ligger i det ställe hos
Ossian, som är förebilden till denna solsång: Du går fram i
din mäktiga skönhet och stjernorna dölja för oss sitt lopp
(Arfwidsson, Ossians sånger, 1, 236), dels därför att det
bildar en brygga över till det djupa patos, som ordet
stjärna får i slutet av "Kung Fjalar": Hvad är menskan,
att mot er [gudarne] hon stormar! Stjernor like, i onådd
rymd, Len I genom molnen af jordens öden, Dem i lek
en fläkt af er vilja styr (5, 86). Särskilt individuellt
betingad kan denna betydelsenyans icke anses vara. Om man
ville söka fram en sådan, bleve det snarast i en helt annan
användning av ordet, nämligen som uttryck för en
människoblick. I "Barden" låter .det ännu helt konventionellt: Då
lyste drottens blick, som stjernans brand (1, 81), men när det
ifråga om Hanna talas om ’en stjernas skyggande blick’ (3, 43),
om kejsarinnan Katarina att ’hon sänkte Med en stjernas blick,
sitt öga’ (4, 192) och om självaste Lotta Svärd, när hon
ser på den sårade: På honom sänkte hon blicken ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
