Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
SIXTEN -BELFRAGE
Med den blidaste stjemas sken (5, 232), vill man gärna tro,
att denna bild varit Runeberg ganska kär. Det kan som
belysning av det runebergska språkbruket i detta fall
anmärkas, att dét ovan anförda stället i "Hanna" utgör en del
av en med synnerlig grace skisserad, som bild använd
naturscen. När den vördige pastorn ber sin dotter att ge den
främmande ynglingen en systerlig kyss, sprides p& hennes
anlete ’en ljuf, lätt flammande sky, half mulen af oro’, och
ur denna faller så på den främmande hennes öga ’med en
stjernås skyggande blick’. Det är den runebergska diktens
blidaste behag, som är utbrett över denna målning av den
unga flickans ansikte1. — Något kompositum för denna
betydelse av stjärna har jag emellertid icke anträffat: ’nattens
sijernblick’ i "Svartsjukans nätter" (l, 118) är av annan
karaktär. — I betydelsen ’rykte, ära’ återfinnes stjärna i komp.
stjernomstrålad (Nadeschda, 4, 145).
Vår översikt av Runebergs stjärne-komp. torde ha visat,
att man här icke kan finna någon utdifferentierande tendens
av det slag som i andra från nyromantiken övertagna
kom-positumgrupper visat sig vara fallet. Eftertanken säger oss.
att detta förhållande är blott vad vi kunde vänta. Det låg
för Runebergs uppfattningssätt närmare till hands att måla
jorden i "helgonskimmer" än att på något originellt sätt
anknyta till stjärnevärlden, vars metafysiska karaktär sedan
länge varit allmännelig inom poesien. Man kan också peka
på att i "Den gamle trädgårdsmästarens bref" denna
stjärnevärld, "full av andakt och frid", i viss mån ställes i motsats
mot de små omsorgernas "stoft", så kärt för Runebergs penna,
fastän denna motsättning naturligtvis tillbakavisas såsom
oberättigad (se 4, 301).
Vad ovan blivit anfört om stjärne-komp. passar i det
1 Hedvall (a. a. s. 130 f.) sammanför denna användning av stjärna
med de många exemplen på Runebergs framhållande av ljuset eller
klarheten i ett människoansikte. Ett sammanhang finns utan tvivel,
men också en rätt stor olikhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
