Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Belfrage, Sixten. Studier i Runebergs komposita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
SIXTEN -BELFRAGE
I den ovan anförda slutstrofen av "Kung Fjalar"
framträder ordet dag i stark uttrycksfullhet. Det är Runebergs
kärlek till ljuset, som också här gör sig gällande. Särskilt
expressivt kommer detta fram på ett ställe i "Nadeschda":
Leende mot jord och himmel Strålar mellan båda dagen (4,
94). Man kan här lägga märke till förbindelsen med stråla.
Strofen efter innehåller ett med dag i anslutning till denna
betydelse bildat komp.: På den dagbelysta jorden Skimra
blommor, glänsa vatten (4, 95) — det enda exemplet på detta
ord i SAOB och för övrigt till sin art, som det tyckes,
tämligen ensamstående i vår poetiska litteratur. Man bör väl
därför betrakta denna ordbildning som ett ganska
karakteristiskt drag för Runebergs språk. Belysande är att detta
ljus-fyllda dag flerstädes möter också i psalmerna (8, 13, sol och
dag 8, 83, 121).
Hedvall har framhållit, att från medlet av 30-talet synes
Runebergs stil i fråga om naturskildringen utvecklas så, att
det typiska starkare framhålles, den ger mindre analys och
mera syntes. Årstiderna ges icke som förr i små drag utan
syntetiskt i helhetsstämningen, totalkaraktären hos landskapet
Det ser ut, som om detta förhållande även återspeglades i
kompositumbildningen. Om man från denna del av
Runebergs diktning samlar de stilistiskt verksamma komposita,
vilkas förleder utgöras av tidsord, skall man finna, att de så
gott som alla äro bildade eller använda för att framhålla
något för ifrågavarande tid typiskt. Vi anföra: När hans
blom-verld aftonsvalkas, Då skall Sultaninnan nalkas (Augustas
romans, Julqvällen 4, 39), Min lefnads dag, den stormiga, nått
sin gräns, Stillare vindar susa; spörje Kufvade haf och
länder mitt aftonlugn (Kung Fjalar 5, 8), — aftonlugn
förekommer tidigare i litteraturen (se SAOB), men tyckes mig här
ha en avgjort runebergsk expressivitet, — Hvila mitt
guldmoln, hvila i morgonlugnet af lifvet! (Julqvällen 4, 31), Vare
1 a. a. s. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
