- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sextonde årgången. 1916 /
223

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smedberg, Einar. Bröllops Beswärs Ihogkommelse och Johan Rudhelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRÖLLOPS B1CSWÄRS IHOGKOMMELSE OCH J. RUDHELIUS 223

Återstår så endast lättlint, som finnes hos Rudhelius och
därför ej bör behandlas i detta sammanhang.

4. Endast hskr. C har upwarmar (övr. hss. upwärmar).
Formen betyder alltså ingenting. F. ö. är upwarmar under
1600-talet ej ovanlig även hos författare, som ej äro
sörmlänningar, ex. Börk.

Växlingen hall och häll synnerligen vanlig. Vad C:s
skåthåll beträffar föreligger säkerligen en felläsning av
originalets å till å1. Eller möjligen missuppfattning av ordet, om
skrivaren ej kände till leken.

frägar är ej specifik sörmländsk form. Jfr Grip,
Tiselius, A. Noreen. I samlingar från Östergötland känner jag
den som vanlig.

5. En del av de framdragna exemplen äro uppenbara
felskrivningar och isolerade. Andra, såsom törsten, tår (tor),
tårs kunna även vara fullt riktiga former under 1600-talet,
de äro gamla former och användas ganska flitigt (se
Hellquist: Studier i 1600-talets svenska). För dialekterna jfr
f. ö. A. Noreen: Fryksdalsmålet.

III: 1. Förväxlingen b med p är synnerligen vanlig
och utbredd i dialekterna.

2. Former som hushåld äro ej ovanliga under ä. nysv.
tid. Så ha götarna Börk och Runius återhåld.

3. En skrivning med g -f i (j), ng + i (j) och k + i (j)
behöver på denna tid ej betyda ett verkligt uttal. Former
som tänkia äro beroende på skrifttradition och förekomma
lika väl hos författare, som i sin dialekt ej känna uttalet
k + j. Lexika uppta som regel formerna med i (j). Vi
anföra ur Lexicon Lincopense läggia, kyrkia, hängia,
förskräc-kià. I litteraturen möter man nästan konsekvent
j-skrivningen. Man kunde därför med lika stor rätt anföra
skrivningar med -gd för -jd såsom kriterium på exempelvis
uppländskt ursprung.

e

1 Jfr v. 405 håller för haller = eller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1916/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free