Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smedberg, Einar. Bröllops Beswärs Ihogkommelse och Johan Rudhelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPS B1CSWÄRS IHOGKOMMELSE OCH J. RUDHELIUS 225
exempel och vidare Kallstenius bulster, Hof (Dial. Vestrg.)
bullster. Formen bustren kan alltså likaväl vara götamål som
Södertörnsspråk, kanske snarare det förra för
vokalkvalitetens skull. Se f. ö. nedan om hskr. E.
7. Skrivningen med -mb- är på 1600-talet så vanlig,
att former som sainblas etc. omöjligt kunna användas som
dialektsärmärke. De äro beroende på skrifttradition, och
många gånger användas de troligen för att ge en förmodad
ålderdomlig prägel åt skriften. Ja, flera av de exempel, som
Nordström anför, skulle kunna användas som bevis mot en
nord-öst-sörmländsk proveniens. En författare, som i sitt tal
använder b-inskott, där de språkhistoriskt böra finnas, har
då naturligtvis en så stark känsla för var de skola finnas,
att han ej kan skriva sådana anomalier som femb, löndomb,
ungdomb. Dessa former synas mig visa att författarens känsla
för -mb- är död, och att han alltså jnåste vara från -en trakt,
som ej har -mb. Så långt behöver man dock ej gå,
-mb-skrivningen är allmänt svensk under denna tid, vilket
naturligtvis ej hindrar, att den i många ord hos flera författare
motsvarar dennes verkliga uttal.
8. "Substantiv på -an ha i princip n-bortfall i Sdml."
Endast två isolerade exempel anföras, ett i N och ett
i C! De betyda därför intet för originaltextens dialektala
ursprung.
"Ett sporadiskt exempel på ett annat borfall av -n i
Sdml. i fall som vang är Br. Besw. v. 360 (C) long, lögn."
Efter konsonant är n-bortfall visst ej så vanligt i Smdl.,
att det får förallmänligas i den utsträckning, som här sker.
Det förekommer blott i orden vagn, ugn, famn och möjligen
sömn. Dock alltid namn, hamn, jämn, rägn, gagn, Zögn,
lugn, dygn (Ericsson sid. 131). Formen long får därför ej
anföras som belägg för sörmländska, då den ej finnes där. Även
i andra dialekter synes formen utan n-bortfall vara den
alle-narådande. (Se Grip, Tiselius, Schagerström, Noreen,
Kallstenius, Östergötland.) Saken ligger här klar — som vanligt
Språk och Stil. XVI. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
