- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sextonde årgången. 1916 /
226

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smedberg, Einar. Bröllops Beswärs Ihogkommelse och Johan Rudhelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

EINAli SMEDBERG

ett slarvfel hos C, avskrivaren har kastat om g och n och
fått löng mot övr. hskr:s lögn.

si (E) för sin är även vanlig i götadialekter (jfr nedan
om E).

9. Former med t utan motsvarighet i riksspråket
finnas även i andra dialekter. Ex. Tiselius olt! (= imperativ
till hålla), trast (strax). Schagerström strakst m. fi. Från
götadialekter är strakst antecknat från flera håll. Kiufwarna
finnes blott i en liskr. (E). Förväxlingen kj ~ tj är redan
en fsv. företeelse (Noreen, Geschichte der Nord. Spr. § 179)
och behöver ej betyda ett uttal k + j.

10. Br för vr i exempelvis vrist är troligen sällsynt i
Sdml. (se Ericsson). Från andra dialekter är samma fenomen
iakttaget. Så från finländska mål, Uppland, Västmanland,
Dalarna, Närke, Östergötland, Västergötland. Ett något svagt
sörmländskt särdrag alltså!

B I. Titzlor endast i hskr. C. Förklaras bäst genom
ställningen intill plantor, näszlør. Jfr fel av samma anledning
i hskr. E tislar — neszlar.

B II. Brudgumme är enl. lexika den vanliga formen. Så
ha Lex. Linc., Lind, Weste, Sahlstedt. I uppländska har jag
anträffat den i Fasterna-målet.

Svaga maskulina på -a kunna svårligen anföras som
dialektsärmärke. De äro ännu på denna tid synnerligen
vanliga i skriften, till stor del beroende på det språk, som
utbildats genom Stiernhielm och som i sina grunddrag var
typiskt uppsvenskt. Och svaga mask. på -a är som bekant
ett allmänt sveamålsdrag.

III. Obest. plur. på -er i st. för -or torde vara
allmänt. Synnerligt vanligt är det i gö ta dialekter, de flesta av
de i Br. Besw. förekommande beläggen finnas även i hskr.
E, som troligen är götisk (se nedan). Se f. ö. Tiselius,
Schagerström, A. Noreen, Kallstenius, Östergötland,
Västergötland.

Formen troppane är mera uppländsk än sörmländsk. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1916/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free