Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smedberg, Einar. Bröllops Beswärs Ihogkommelse och Johan Rudhelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
EINAli SMEDBERG
Sahlstedt, Ihre (Gloss.), Weste, Lind ha alla gäspa. Dalins
Argus gispa, i trycket stundom ändrat till giäspa (B.
Hesselman). Ur moderna dialekter kan anföras: gäspa från
Ven-dells östsvenska dialekter och Tiselius, Fasternam. gispa från
A. Noreen: Frykdalsmålet och Kallstenius: Bergslagsmålet.
Gispa är alltså konstaterat i götamål men ej i sveadialekter.
Föreligger alltså även här en dialektal skillnad?
v. 282 bored se föreg.!
v. 313 kidden mot övr. hskr. kiden eller kieden.
Kidden är bestämd form av kidde, anträffat i
Västergötland, Östergötland, Småland, Blekinge, alltså götamål.
Kiden däremot är "svenskt". Se vidare Hesselman: Språk och
Stil X. Till Hesselmans exempel kunna läggas Rietz: kidde.
Ögl., Smål., Hof, kidde.
Vidare förtjänar att anmärkas, att de ord och särdrag,
som under föregående kritik framhållits som götiska och
svenska, även återfinnas i E. Jämför dessutom behandlingen
av orden bustren, si och ralla.
Alla dessa nu framdragna egenheter synas mig berättiga
till det antagandet, att skrivaren av E-handskriften varit från
ett götiskt dialektområde. Jag förutser den anmärkninger att
särdragen äro alltför sporadiska för att göra ett sådant
antagande troligt och att min kritik av Nordströms framställning
även blir en kritik av min egen. Häremot vill jag då
framhålla, att miin undersökning i detta fall rör ett förefintligt
manuskript, ej ett konstruerat original och att man därför
rör sig på fastare mark, dels ock, vad jag förut anmärkt,
att i det originala sveaspråk, som övervägande härskar även
i E, dessa götiska former, som dels omedvetet smugit sig in
dels medvetet ditsatts, visa, att skrivaren varit från en
annan dialekt än den, varpå förlagan varit avfattad. För ett
sådant antagande behöves ej ett överväldigande götiskt
beläggmaterial, ty i så fall vore man tvungen att räkna med
ett götiskt original eller omarbetning.
Handskrifterna A, B och N visa ej några särmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
