Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smedberg, Einar. Bröllops Beswärs Ihogkommelse och Johan Rudhelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPS B1CSWÄRS IHOGKOMMELSE OCH J. RUDHELIUS 243
man: Språk o. Stil IV sid. 111 not 2, Språk o. Stil VII sid.
235). I moderna dialekter är tvåstavigt uttal konstaterat i
n. ö. Uppland och Gästrikland (Hesselman Sveamålen sid. 23.
Stav. och vok. § 104) samt i nordliga Sörmland upp mot
Västmanland—Dalarna (muntligt meddelat av lic. T.
Ericsson). Företeelsen är alltså nu undanträngd till mera
isole-lerade dialekter. Under 1600-talet har tydligen uttalet biören
varit mera spritt och omfattat ett språkområde med
Stockholm som medelpunkt och norra Sörmland, Uppland och
Västmanland som utlöpare. Till detta område pekar formen
biören. I götadialekter är detta tvåstaviga uttal ej anmärkt,
ej heller från övriga delar av Sörmland. Ej heller anträffa
vi det i Br. Besw. som exempelvis har formen qwarn.
Egendomliga pluraler anträffa vi hos Rudhelius i Br.-F.
v. 31 forar ibid. v. 81 wågar. De anträffas i skriftspråk
under 1500- och 1600-talet ej så sällan (ex. Bibeln) ännu under
1700-talet har Dalin exempel på dem. I dialekter finnas de
nu i uppländskan (Hesselman i Uppland II sid. 518, 521),
liksom upplänningarna Schroderus och Aurivillius begagnade
dem. I Sörmland är for (sing.) forar (plur.) upptecknat från
norra Sörmland. Från övriga delar av Sörmland är mig
veterligt en dylik pluralform ej antecknad. Ordens förekomst
hos Rudhelius låta sig sålunda mycket väl förklaras ur
dialektal synpunkt, även om man kan invända att skriftspråket
kan ha spelat in.
Ett exempel på delabialiseringen y > i finna vi i Fr.-L.
v. 148 lättlint. Visserligen är exemplet enstaka, men visar
dock en skillnad mot Br. Besw. som ej har delabialisering.
Företeelsen är känd från flera håll bl. a. över större delen
av Sörmland (se föreg.).
Spår av den tendens inom sveamålen, som gör att
ändelse vokalernas kvalitet segt fasthålles, visar sig i Br.-F. v.
277 ungi. Formen bör väl närmast förklaras som ett
exempel på den i Uppland, Södertörn och angränsande mål
uppträdande företeelsen, att ändeisens i bevarats såväl efter kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
