- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sextonde årgången. 1916 /
251

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Cederschiöld, Wilhelm. Adjektivet trevlig i äldre svenska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADJEKTIVET TREVLIG I ÄLDRE SVENSKA

251

delse (Choræus: Bref m. m. 135) från 1803. I betydelsen
behaglig, som man trivs med, användes ju ordet i nutida
svenska icke sällan om personer. Detta bruk tycks vara
ännu yngre. Varken Nordforss (1805) eller Weste (1807)
känner det, meu däremot uppger Lindforss 1824, att trevlig
kan betyda lætus1. Och i C. C. Ebersteins
Hesiodusöver-sättning av 1814 heter det om Pontos’ son Nereus
(Theogo-nia Hesiodi, Suethice reddita v. 235): Ty så pålitlig, så
tref-lig (gr. f]izioc) han var. Att ordet då var nytt i denna
användning, tycks framgå av att det är ett av de ord, som
Tegnér funnit stötande och löjliga och som han anför inom
citationstecken i sin skämtsamma hyllningsdikt (Epilog vid
en Disputationsakt, Jubelfestuppl. II, 406) till författaren,
vilken här kallas för den "treflige" præses.

När Verelius i sin översättning av "Götriks och Rolfs

saga" s. 238 säger: K. Olaf–-lef an at K. R(olf)

var en treflig herre, förefaller det ju vid ytligt påseende,
som om man hade med den moderna betydelsen att göra,
men den isl. texten har uvera hid mesta stormenniNär
så i samma bet. användes formen treffelig (en treffelig höfdinge
s. 69 en treffelig man s. 113), blir det klart, att här endast
föreligger en försvenskning av det tyska trefflich.

Ordet trevlig, som alltså från början tycks höra hemma
bland lantmännen, upptogs även av våra ifråga om ordvalet
synnerligen kräsna 1700-talspoeter av franska skolan och vann
likaledes insteg i predikostilen. Just den av Wallin
brukade betydelsen förekommer ej sällan även hos äldre
skalder av rang.

Hvart ärligt hjerta gör sig hopp
At Gud oss länge täcks beskära
Så lifligt prof af gammal ära
En ädel Själ i treflig Kropp.

O. v. Dalin, Vitterh. arb. II: iv s. 290 (1760).

1 Men eftersom det latinska lætus också kan betyda fruktbar,
frodig, treven, är det ju icke alldeles säkert, att Lindforss avsett den
nutida betydelsen av trevlig. Dock användes lætus i denna mening
mest om jordmån, växter och djur (Cavallin).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1916/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free