Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Cederschiöld, Wilhelm. Adjektivet trevlig i äldre svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADJEKTIVET TREVLIG I ÄLDRE SVENSKA
255
Almqvist dyrkar och prisar trevligheten. Han talar ofta
om den och ger den vackra epitet (En innerlig treflighet
herrskade på Jagtslottet, Baron Julius K. s. 119). Stundom
personifierar han den som i Hinden s. 4:
För tre veckor sedan hade den allmänna och betydande
reformen (näml. reparationen) i Hugos hus vunnit sin slutliga
fullbordan, och alla kommo öfverens om, att en stor treflighet
vaknat och med angenäm vänlighet log omkHng menniskorna,
hvartut de vände sig.
Almqvist har försökt sublimera ordet. I Amalia Hillner
II: 61 förekommer hans kanske mest hänförda definition på
begreppet trevlighet:
Hjertats innerliga jemnvigt eller den treflighet och glädjey
som} om den icke gifver lifvet sitt behag, dock höjer det;
denna obeskrifbara harmoni emellan själ och kropp — — —
hvaraf kommer den?–-trefligheten är en färglöshet, men
som innehåller all färg. Den är det goda samvetets mysterium.
Det är kanske överflödigt att nämna, att författarinnan
till "Teckningar ur Hvardagslifvet" ofta använder ordet.
Vi se alltså, hur de olika skönlitterära författarna i viss
mån karakteriserat sig själva och sin smak genom sitt sätt att
bruka eller genom att undvika detta ord. För gustavianerna äro
det frodigt växande trädet och den idoga myran poetiska.
Fosforisterna finna bådadera en smula banala. Mest av sitt
väsen ger Almqvist. Hans uttalanden om trevligheten kasta
ljus över en sida i hans mångskiftande karakter, och för den,
som känner honom, innehålla de också en bikt om vissa av
hans bittraste livserfarenheter. Det var väl få ting han fick
så litet av under sin långa, oroliga levnad, som just den
trevlighet, han ständigt längtade efter.
Wilhelm Cederschiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
