Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Smärre bidrag - 7. Gustaf Lindsten. Till kommentaren av Thorilds “En critik öfver critiker“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärre bidrag.
7. Till kommentaren av Thorilds "En critik öfver critiker".
Då Thorild i "En critik öfver critiker" formulerar sin
andra lag- i den vittra lagstiftningen, att man skall döma
allt efter sin grad och sin art, åskådliggör han som bekant
genom en del exempel sina tankar. Han säger bland annat:
"Så, min Herre, spelar en fattig herde sia flöjt på sin tufva,
utan att. derföre vilja rycka lyran ur Apollos hand; och en Bard i
Skara, vid en högtid eldad, griper s& till sin, utan att derföre tänka
att krossa eder lyra, hvilken jag fritt medger att ni ofta stämmer
gudomligt. — — — Den som håller ett Tal på vers i Skara, menar
dermed att fröjda icke Stockholm, icke Paris eller Rom, utan Skara.
Men när, med er Critiks fantastiska despotism, ni kallar honom upp
i denna högsta krets af Vitterhet; så förlora sig der hans skönheter,
och hans fel blifva vidunder. Deremot i Skara — är hans skönhet,
skönhet; och riktigt motväger hans fel. Endast der — — bör han
derföre dömma*. Eller; om ni är för mycket kär i er critiska
allmagt, så måste ni — — — och det kan ej stöta er höghet, ty V&r
Herre sjelf stiger väl lägre ned — så måste ni då rättvisligt sätta
ert stora snille midt i Skara. Hvilket, uppriktigt taladt, jag likväl
anser för en inkräktning. Ty, om Skara, efter Guds, Naturens och
Kungens milda lagar, får ha fritt sina egna Skalder, hvarföre skulle
icke Skara fritt få ha sina egna Granskare*.
Det är ju tydligt, att Thorild här låter Skara stå som
typ för vilket litet Grönköpingssamhälle som helst. Men
varför har han tilldelat just Skara denna mindre angenäma
roll. Skälet kan möjligen ha varit följande:
Då professor Peter Hernqvist, den bekante banbrytaren
här i Sverige på djursjukdomarnas område och
grundläggaren av veterinärinrättningen i Skara, den 8 juni 1781 gifte
sig med dottern till den rike handlanden Skarin i
Lidköping, skrev en av hans bekanta, som vanligt var vid dylika
tillfällen, en bröllopsdikt till hans ära1. Dikten, genom vilken
1 Förf. är efter all sannolikhet lektor Nils Svartz, som även
vid ett par andra tillfällen avhånades i Sthlms Posten för poetiska
försyndelser. (Jfr Sthlms P. 1780, nr 80, 1783, nr 231).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
