Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ÅKE WI SON MUNTHE
av Hellquist anförda ’bofink’ = bov vara: man kan säga, att
morfemet ’bov’ ur det bekanta ’bofink’ lagt sig till med
stycket ’fink’. Dock skulle jag både i fråga om ’grönkvist*
och ’bofink’ hellre vilja säga, liksom i fråga om ’näbbgädda’
och ’gröngöling’, att sememen ’grön’ (fig.) och ’bov’ på grund
av den partiella homofonien ockuperat de förut förefintliga
morfemen ’Grönkvist’ och ’bofink’, ty de ursprungliga
sememen ’Grönkvist’ (namnet) och ’bofink’ (fågeln) finnas kvar,
åtminstone såsom en slags gengångare
Emellertid kan man alltså här särskilja två formellt
skilda typer av pleomorfa ord, ’gröngöling’ och ’bofink’, eller
en typ, där den pleomorfa bildningen utgått från ett semem,
som i annan form ingår i resultatet (denna typ sammanfaller
i allmänhet med vad jag förut kallade metaforartade
pleo-morfismer), och en typ, där utgångssememet i samma form
återfinnes i resultatet. Man kan säga, att den senare
processen är mer mekanisk, s. a. s. en ren addition2.
1 Beträffande ’bofink’ har det även använts såsom vitsigt
synonym för bodbetjänt, så hos Blanche, Flickan i Stadsgården4, p.
125: ’Bokhandlaren och bofinkarna’ och hos Sehlstedt, Saml. sånger
o. visor4 I, p. 133: ’Grefve, student eller handels-bofink*. Jfr härtill
nedan p. 34.
* Ett gott exempel på en dylik additionspleomorfi är det
välbekanta kräkpulver = kräk (t. ex. J. Lindström (Saxon), Bland
skogs-av ver kare p. 117). Hit hör också Hellquist» ’skalmeja’ = skalle, för
vilket min sedan barndomen bekanta form dock är ’skaUemeja’. Hit
höra vidare vissa djurskällsord som fårbog = ’får’ (Daniel Sten,
Berättelser fr. Finland, p. 11), fårlår = ’får’ (t. ex. Wranér,
Helgdags-bilder o. bvardagshist. p. 138 o. 244: ’det fåralåret* — och redan i
Chr. Weises Ertz-Narrar, 1697, p 168: ’Det goda Fårlåret* (orig.
Schöps) och p. 343: ’et enfaldigt Fårlår’ (orig. d:o) — jfr f. ö. Bietz,
fåraherde = ’får’ (Blanche, Banditen4, p. 393: ’Ack, din fåraherde!’),
åsneboga = ’åsna’ (Topelius, Fftltskärn IV, p. 191: ’du åsneboga),
åsnakind = åsna (Daniel Sten 1. c.) — båda dessa väl utgångna från
’åsnakindbåga.’, åsneöra — ’åsna’ (Blanche, Hyrkuskens ber.® p. 172)
m. fi. Dessa sistnämnda ord kunna ju också kallas
pars-pro-toto-synekdokeer. men till sin genesis torde de väl vara pleomorfa ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
