Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALLANDE OCH STIGANDE RYTM
39
Som jag nämnde i början, kan man redan i prosan urskilja
dessa båda huvudtyper, fallande och stigande rytm. Då prosan
väl får betraktas som en mera ursprunglig form för den
språkliga konstnärligheten än versen, skall jag börja min
undersökning med den "obundna" formen.
Det kan inte nekas till att den fallande typen här liksom
i versen får en mera lyrisk prägel och att den stigande verkar
mera episk och lugnt berättande eller redogörande1. Jag
skall först anföra ett prov på fallande prosarytm:
O, forna tiders kvinnor!
Att tala om er är som att tala om himmelriket: idel
skönheter voren 1, idel ljus. Evigt unga, evigt sköna voren
I och milda som en mors ögon, då hon ser ned på sitt barn.
Mjuka som ekorrungar hängden I om mannens hals. Aldrig
skalv er röst i vrede, aldrig tog er panna rynkor, er mjuka
hand blev aldrig sträv och hård. I, ljuva helgon, som smyckade
bilder stöden I i hemmets tempel. Rökverk och böner offrades
er, genom er utförde kärleken sina under, och kring er hjässa
anbragte poesien den guldglänsade glorian8.
Vi erfara vid genomläsningen samma känsla av fallande
rytm som vid t. ex. följande prov:
Lifssorlet forsar från staden,
Tung är den välvande kampens musik.
Högt ur den dova kaskaden
stänker ibland som skrik.
— Här är det stilla,
här ligger vattnet
stilla i tigande vik3.
1 Liknande skillnad i karaktären hos den stigande och fallande
rytmen har Paul Verrier funnit i den engelska versen. Han säger i
sitt arbete Essai sur les principes de la métrique anglaise, del J, sid.
167 : MLe rythme oroissant est vif, léger, gai, entrainant; le rythme
décroissant est plutöt lent, doux, gracieux, solennel et méme triste.
Le poète choisit 1’une ou 1’autre de ces marches suivant le sentiment
qu’il veut exprimer".
* Selma Lagerlöf: Början av Balen på Ekeby i Oösta Berlings
saga (sid. 95 i 8. uppl.).
8 Fröding: Atlantis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
