- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Sjuttonde årgången. 1917 /
54

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54

JOHAN NORD8TRÖM

voro inbegripna i en livlig kamp om herraväldet. Som jag
ovan nämnde, anförde min granskare en imaginär form bundin
i Br. Besw. som bevis för "svenskt" ursprung. Med
Smedbergs syn på saken borde det verkliga förhållandet föranleda
till en motsatt slutsats, ty Br. Besw. har konsekvent i alla
hss. -ew-former: benägen, bunden, framkommen, mången,
kom-men, drucken, sprungen osv. och, med det nämnda
undantaget i E, -et i neutr. part. och adj.: kommet, mycket, — en
slutsats, som, även den, visserligen icke vore mycket värd. —
Bevarade ändelsevokaler i fall som stughu, allo bevisa
likaledes intet, då man till överflöd påträffar dylika även hos
"götiska" författare. I Br. Besw. torde dessutom åtskilliga
av dessa former ansluta sig till det arkaiserande bibelspråket
och bli i samma mån än mindre bevisande.

4) Detta argument har min granskare redan själv
vederlagt. När jag nämligen i min uppsats anfört, att Br. Besw.
liksom sörmländskan uppvisar -a-former av svaga maskuliner,
svarar Smedberg (s. 226), att dylika ännu på denna tid äro
synnerligen vanliga i skriften, vilket är riktigt och aldrig av
mig förnekats, varjämte han (ibid.) förklarar dem till stor
del beroende på det genom Stiernhielm utbildade språket,
vilket torde vara mindre välbetänkt. Jag erinrar blott om
t. ex. Messenius och Chronander, båda götar och före
Stiernhielm, vilka ha boga, dåra, släda, näfua, kragha o. s. v.
Längre fram i tiden har göten Spegel massor av exempel på
denna "svenska" dialektegendomlighet: låga, dråppa, näfioa,
hara, draka, tima, spada, lia o. s. v.

5) Som slutkläm i sin bevisföring konstaterar mag.
Smedberg, att bindevokal konsekvent saknas. Här är ett av de
många fall av förvrängda sanningar, varav hans
framställning vimlar. Eller hur passa följande* exempel in under
den så generellt formulerade regeln: penninge swek (v. 98.
A, B, N. C, E penninge icärck), jubilerare godtyckjo (ibid.
samtliga liss.), muskote-blomma (v. 143 alla utom C),
penning a (resp. -e) sniskare (snikare) (v. 203 alla liss.), penninge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:19:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1917/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free