Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUÖLLOPSBESWÄRS IHOG KOMME LSZE, ETC.
55
snappare (v. 204 alla liss.), klåckare-kiägla (v. 318 alla utom B),
Friare konst (v. 440 alla hss.), Brudeskatt (v. 471 A+), ekelöf
(v. 497 alla hss.). Med Smedbergs utgångspunkt är
argumentet således i grund förfelat. Om distinktionen med fördel
skall kunna användas i en undersökning som denna, måste
den formuleras betydligt skarpare, ty bindevokal förekommer
i de moderna dialekterna i vissa fall ända upp till Uppland
(Hesselman, Sveamålen), liksom den även förekommer i
nordsvenska dialekter. I äldre uppsvenskt färgad litteratur är
den f. ö. långt ifrån ovanlig. Här några exempel:
Stiernhielm: näsestyfvar, Backestrek, öredragh, nackeslagh, bockeskägg
(F. Cup.); Columbus: dufioeputter, tuppeknorr, orrekutter,
strängje-klang, törnetagg (dessa och flera till i Lustwins gavott);
Gyllenhielm: oxekött, bockeblodh; Börk (väl västmanlänning
eller dalkarl, ej som Smedberg (varifrån uppgiften?) uppger
östgöte): apespel, skattekammar, ögnableck; Kolmodin,
nordsörmlänning: frögdedag, lindeklutar, äggekaku, ledesven,
hoope-talsy bondedräng (Gen. æther.). I Schroderus’ Janua etc.
finnes väl hundratals exempel. Och till råga på allt har
Rud-helius en vacker provkarta på exempel: ivädureskinnet,
brude-folck, Olive-qwist och åtskilliga till.
Granskningen av dessa premisser ger knappt rätt att
vänta en riktig slutsats. Jag vill emellertid för ett ögonblick
— men blott för ett ögonblick — förutsätta min kritikers
premisser som riktiga och utifrån dem pröva hans slutsats,
som lyder: "Jag håller det därför troligast, att författaren
till Br. Besw. varit från någon av de södra, sydvästra eller
västra delarna av Sörmland.u (s. 232). Min granskare utgår
i huvudsak från de moderna dialekterna, medveten om
begränsningen i vår kännedom om den äldre dialektala uppdelningen.
Huru stämmer nu hans sats n:o 1 om bevarat a före nd, mb,
Id med hans dialektteori? Jo, icke bättre, än att (enligt
Ericsson, Grundlinjer etc. s. 84) detta a just i södra, inre
och särskilt västra Sörmland — i motsats till vad fallet ät*
i norra och östra Sörmland — övergår till å (t. ex. bånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
