Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
JOHAN NORDSTRÖM
normaliserats i överensstämmelse med de vanliga med behållet
-t! Och även om originalet konsekvent hade -t, så vore detta
förhållande ändå icke mycket att bygga på. Författaren
kunde ju ha fallit på den idén att medvetet undvika dylika
dialektismer! Tendensen därtill från Bepr. Br. Fest till
Friare-lycka har jag i min uppsats påpekat och ifråga om den andra
gruppen av -t-bortfall, min kritiker anför, är den påfallande.
Han finner nämligen Rudhelius följa "nordsörmländskt
språkbruk i orden granli, märkeli, lätteliu. För att distinktionen
gentemot Br. Besw. skulle få någon betydelse, vore det nödigt
att uppvisa, att även Rudhelii senare bröllopsdikt uppvisade
samma karaktäristiska drag — men detta låter sig icke göra.
I Friarelycka, liksom i Br. Besw. möta vi blott fliteligh,
tyde-lig o. d. ej fliteli etc. Vidare höra dessa fall ej hit, ty intet
t är i dem bortfallet, utan de utgå alla från under 1600-talet
mycket vanliga adverb på -ig. (Jfr härom Hellquist, Studier
i 1600-talets svenska, s. 79 o. not1.) Smedberg har dessutom
missuppfattat det citerade stället hos Ericsson (s. 159), som
blott innebär, att former som innerli, som här och var
anträffas, huvudsakligen endast användas i förstärkande uttryckssätt
som innerli fin o. d., vilket ju här ej är fråga om. Vidare
anmärker Ericsson rörande g-bortfallet i ändelsen -ig (s. 161),
att någon skillnad däri mellan olika trakter icke är
konstaterad, vadan Smedberg ur dessa fall ändå icke kan få fram
något specifikt "nordsörmländskt språkbruk". Till yttermera
visso anmärker Hof (Dial. V. s. 62), att hans landsmän
vanligen säga yngkli "pro yngkligenn".
UI supinum av verb är t-bortfall vanligt i hela
Sörmland och även Rudhelius har exempel härpå: lagha sig. I
intet av dessa fall har som nämnts Br. Besw. t-bortfalla. Någon
dialektal skillnad kan det väl ej vara min kritikers avsikt
att konstituera på detta isolerade exempel, eftersom ju Br.
1 Jfr min uppsats s. 162, vars felaktiga förklaring godtagits av
Smedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
