Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
JOHAN NORDSTRÖM
Br. Besw. föredrar -ligen (14 ex.) och har blott 4 ex. på
-liga, av vilka f. ö. två ha varianter på -ligen." Som min
kritikers uppgifter alltid böra reduceras till överensstämmelse
med normalt matematiskt uppfattningssätt, vilja vi till att
börja med pröva uppgifterna. Adverben på -ligen äro hos
Rudhelius 5 till antalet, ej 9, och finnas alla i Fr.-L. (därav 1 i
rubriken). Br. Besw. har icke 14 adverb på -ligen utan c:a 6, ifall
man, som tillbörligt är, låter handskrifternas majoritet fälla
utslaget. Endast oin man medräknar fall, där en, i ett fall
två, handskrifter ha -ligen mot de övrigas -lig (i ett fall -liga)
når man siffran 12. Dessa uppgifter hade min kritiker gratis
kunnat få i min uppsats s. 167. — Som Smedberg medger,
har jag observerat förhållandet men ingalunda givit den
intetsägande förklaring, han pådiktar mig, att det skulle "bero
på att Rudhelius i sin sista dikt (dvs. Br. Besw.) frigjort
sig från beroendet av Stiernhielm, som använde -liga-adverb
i stor utsträckning". För egen räkning liar Smedberg en
skarpsinnigare tolkning: skillnaden bottnar i olika
skaldeindi-vidualiteter. Hur vill min kritiker då förklara, att Rudhelii
första autentiska dikt alldeles saknar adverb på -ligen, under
det att den andra, som är mycket kortare, dock har 5 ex.
därpå, och att adverben på -lig (-li) i den första gå upp till
ett 10-tal, i den andra till blott två! Här söndrar sig
Rudhelius från Rudhelius.
4. Min kritiker lyckas föga bättre med sitt nästa
argument, som han bygger på formerna bidia och tridie hos
Rudhelius (Br. F. 180 resp. 208). Först och främst är det
betydelselöst, eftersom dessa ord överhuvud saknas i Br. Besw.,
så vitt jag kan se. För det andra äro bägge formerna
ofantligt vanliga under 1600-talet både hos "götiska" och "svenska"
skribenter, vilket Smedberg erkänner för bidia s vidkommande,
varvid han även kunde ha tillagt, att former som bedia och
tilbedia träffas hos så "svenska" författare som t. ex.
Wollim-haus och Stiernhielm. Rörande tridie spårar han redan för
1600-talets författare en dialektal åtskillnad, i det att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
