Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
JOHAN NORDSTRÖM
anmärkningen, att det för denna skrivning till grund liggande
uttalet (biören för biörn, baren för barn etc.) synes vara att
hänföra till språkområdet Stockholm, norra Sörmland, Uppland
ocli Västmanland. I litteraturen tyckas dylika skrivningar
dock vara ovanliga och de ha säkerligen ansetts mindre
förenliga med vårdat skriftspråk. Fallet hos Rudhelius är
isolerat. Jag kan dock komma min kritiker till hjälp med
ytterligare ett ganska säkert exempel hos Rudhelius, där man
tydligen, trots skrivningen, måste förutsätta det tvåstaviga
uttalet, nämligen i Friarelycka, v. 7:
Och det man vti dem som i alt blifwer Barn i börian.
Däremot finnes ingen bestämd anledning att anta detta uttal i
En bepr. Br. F. v. 13:
Fyll’ ocli åår af barnbarns tungor hundrade prisas.
Att ingen tvåstavig skrivning baren, qwaren påträffas i
avskrifterna av Br. Besw,, betyder naturligtvis intet som
distink-tion emellan författarna. Dels är jämförelsematerialet för
obetydligt, dels kan ju mycket väl bakom Br. Besw:s skrivningar
barn (v. 446) och Handqioarn (v. 281) ligga ett tvåstavigt
uttal — en sak, som varken min kritiker eller jag torde kunna
vare sig förneka eller bejaka. Möjligen kan det icke vara utan
betydelse, att alla handskrifterna ha den längre formen
Nuren-berg (Nörenberg, Nyrenberg), undantagandes E, som liar
Nörnberg.
7. "Egendomliga pluraler anträffa vi hos Rudhelius i
Br. F. v. 31 forar ibid. v. 81 wågar. De anträffas i
skriftspråk under 1500- och 1600-talet ej så sällan (ex. Bibeln) ännu
under 1700-talet har Dalin exempel på dem". Min kritiker
borde ju som fackman icke förbluffas inför dessa
"egendomliga" pluraler, som icke äro egendomligare, än att de [-alltsedan]-] {+allt-
sedan]+} fornsvensk tid voro de normala formerna i sin
egenskap av gamla ö-stammar (Noreen, Aschw. Gr. § 399). Under
1600-talet äro de lika vanliga hos götiska som svenska
författare, och Smedberg kunde lika väl ha belagt dem hos
• •
Spegel och Hof som hos Schroderus och Aurivillius. Ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
