Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLL0P8BESWÄRS I HOGKOMMELSZE, ETC. 73
Oxenstierna, Leopold, Wallin och Valerius ha fårar (jfr
Hellquist, Ark. f. n. f. IV: 310). Anfört som dialektalt
karaktäristikum blir ju detta bevis rent nonsens och blir det i detta
sammanhang än mer, eftersom orden alldeles saknas i Br.
Besw., vadan således all jämförelse på denna punkt är
utesluten.
8. "Ett exempel på delabialiseringen y > i finna vi i
Fr.-L. v. 148 lättlint. Visserligen är exemplet enstaka, men
visar dock en skillnad mot Br. Besw. som ej har
delabiali-sering. Företeelsen är känd från flera håll bl. a. över större
delen av Sörmland." Exemplet är icke från Fr.-L. utan
från En bepr. Br. F., som i motsats till den förstnämnda
dikten har gott om dialektismer. Att i överensstämmelse
med den häri liggande tendensen Br. Besw. skulle sakna
dela-bialiseringsexempel, vore således intet märkvärdigt. Som
dialektalt skiljemärke är ju fallet f. ö. oanvändbart, då det
förekommer i större delen av Sörmland. — F. ö. är jag icke
lika säker som min kritiker, att fenomenet saknats i Br.
Besw., trots hans avfärdande utan vidare av hs. N:s
god-tijckio, beprijdd, fijllest, tunglijnt, och C:s runstige (se min
uppsats s. 119).
9. "Spår av den tendens inom Sveamålen, som gür att
ändelse vokalernas kvalitet segt fasthålles, visar sig i Br. F.
v. 277 ungi. Formen bör väl närmast förklaras som ett
exempel på den i Uppland, Södertörn och angränsande mål
uppträdande företeelsen, att ändeisens i bevarats såväl efter kort
som lång rotstavelse, då k eller g går förut (jfr Hesselman,
Sveamålen s. 8). Något dylikt finnes ej i Br. Besw." Det
äger nog sin riktighet men gäller även Friare Lycka. Min
kritiker borde även påpekat formens isolerade karaktär. I
fråga om ändelse vokalernas bevarande uppvisa Rudhelii
dikter f. ö. liksom Br. Besw. ingenting anmärkningsvärt, trots
Smedbergs förklaring i motsatt riktning om Br. Besw. i det
föregående. Smedberg har icke velat observera, att Rudhelius
liar bunden, kommen, begifiven, förmögen etc. — något som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
