Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
JOHAN NOHDSTUÖH
från hans utgångspunkt bör vara synnerligen frappant, då
det i norra Sörmland, dit Smedberg vill hänvisa Rudhelii
språk, alltid heter bundin etc. Beträffande ungi synes av
Ericsson (s. 92), att en dylik form bör kunna påträffas
ungefär varsomhelst i Sörmland.
10. Min granskare har vidare fäst sig vid skillnaden
emellan Br. Besw:s ketlar (v. 149, 273; 451 kunde tillagts)
och Rudhelius kitlar (Br. F. v. 205). uKitlar är den typiska
sveamålsformen och skriftspråksformen." Ar det Smedbergs
mening, att detta senare gäller för 1600-talet, torde ett dylikt
påstående vara högst tvivelaktigt. Bureus har visserligen
kittil, men Schroderus (Janua) har genomgående, så vitt jag
ser. kettil, Lind har kettel, Lex. Linc. kätil, Spegel ukittel,
kätel och kettel" \ Salberg kettel och kättel; Serenius kettel;
Weste kettel och kittel. "Svenska" författare synas sålunda
minst lika gärna ha använt -e-formen, och "göten" Spegel
tycks Jinna "kittel" mest korrekt. På denna motsättning är
tydligen intet att bygga — den räcker inte ens att
konstituera en individuell åtskillnad, ty två olika former kunna
mycket väl trivas hos en och samma författare. Vi behöva
blott gå till Rudhelius för att finna ett mycket analogt
exempel: han skriver i Br. F. v. 39 skip och ib. v. 77 skepstigsi.
v. 80 skeps och Fr. L. v. 31 Skepet. Icke ens om man går
med på Smedbergs, för övrigt mycket omotiverade, antagande,
att här ett uttal med -ä- åsyftas — "en typisk götaform" —
behövde detta bevisa en dialektal motsättning, ty kättel var
heller ingen omöjlig form hos en "svensk" författare — dels
motsvarar den ju den äldsta fsv. formen kætil — dels är
den ju belagd bl. a. hos "svensken" Salberg.
Till dessa "mera anmärkningsvärda företeelser" i
Rudhelii språk lägger Smedberg i det följande några mera
blygsamma iakttagelser, som gå ut på att visa, vilket tydligt
sveamål, vi ha att göra med.
"Formen tiveklöfwete (Br. F. v. 31) och twehogse (ibid. 21)
äro tydliga sveàformer. I götamål borde de ha hetat tvä-".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
