Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUÖLL0P8BE8WÄU8 IHOGKOMMELSE, ETC.
75
Det är sålunda föga tillständigt av t. ex. Chronander att i
Belesnack, glömsk av sitt modersmål, skriva twehogse, lika
litet hedrande för Spegel att använda samma form och rent
upprörande språkvidrigt av förf. av Lex. Linc. att
genomgående skriva tweisAdigt førøhöfdat, faøeklöfwat osv. på
"svenskarnas" manér.
Lika litet beviskraftiga äro skrivningarna heem och doomen
hos Rudhelius. De kunna vara konventionella på samma sätt
som doom och döma i Lex. Linc. och Spegels rim döma:
beröma\ strima : rima m. fi. Att Br. Besw:s avskrifter äro
vacklande i detta fall, som min kritiker framhåller, säger ju
intet bestämt för originalets vidkommande och samma vacklan
finnes även hos Stiernhielm utan att någon mig veterligen
ifrågasatt hans uppsvenska börd. I fråga om -mb-skrivningarna
i Br. Besw. i de av Smedberg andragna fallen äro
handskrifterna så genomgående skiljaktiga, att något säkert
jämförelsematerial med Rudhelii språk omöjligt kan erhållas.
Efter ytterligare några anmärkningar, dem Smedberg
själv icke tyckes erkänna någon beviskraft och som jag alltså
lugnt kan gå förbi, stannar han betänksamt inför tre typiska
götaformer: iveet (Br. F. v. 59), speet (ib. v. 221) och beskrefwen
(i överskriften till Fr. -L.). En skrivning som weet är dock ej
alltför ovanlig hos "svenska" författare. Stiernhielm har i
Hercules ivahnwcet, i Her. F. S. iveet, nordsörml. Kolmodin weet
(Gen. æth.), västmanlänningen Rudbeckius föriveet (Noreen &
Meyer s. 84). Och beskref tv en o. d. träffasju även hos
"svenska" författare. (Exempel i Noreen, V. Spr. III, s. 184).
Härmed avslutar mag. Smedberg den närmare
granskning av Rudhelii språk, han inledningsvis utlovade, och på
grundvalen av det ovan anförda bevismaterialet drar han nu
sin slutsats, att " Rudhelius varit från genuint uppsvenskt
språkområde", och vidare, att det torde uvara klartf att vi
kunna välja mellan TJppland, norra Sörmland och Södertörna.
Mot Uppland talar Sudermannus-uppgiften — ehuru icke
avgjort — och vidare afrånvaron av diftonger och ä för gammalt i".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
