Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
BENGT HESSELMAN
de två trycken bödo: ex. I 98: 25 alla bödo dem hem til
sitt, 258: 14 och bödo dem . . . wara wälkomne, 280: 8
Således böde (2. uppl. bödo) de hwarannan farwäl i tankarna, 321:
16 hwilka tilbödo at bedraga Romerska tullen. Dessa citat
väcka betänkligheter också mot att förstå sup. -budit ’bett*
som uppkommet genom inflytande från bjuda (sup. t. ex.
til-budit I 77: 14). Men vidare — och detta är det avgörande
— preteritiformerna med u av bedja äro icke isolerade, det
finnes parallella w-former också av ett annat verb, vid vilket
dylik påverkan från bjuda är utesluten. Pret. plur. av gifwa
heter nämligen i Argus oftast gufwo och pret. konj. likaså
gufwo. Så t. ex. I 344: 18 (3 plur. konj.), 373: 7 (3 plur. ind.)?
397: 14 (I guftcen: konj. 2 plur.): på dessa ställen står u i
både handskriften och upplagorna 1732—34 och 1754 (Hs,
ü 1 och U 2); I 158: 16 Hs, U 2 gufwo, men U 1 gofwo (indik.);
II 54:23 Hs, U2 gufivos, [J 1 gåfwos (ind.); 413:5 Hs, U 2
utgufwo, Ul utgåfwo (3 sing. konj.); 63:5 Hs, Ul gufwo (3
sing. konj.), U2 gåfwo\ samt II 24: 5 i Hs urspr, gufwo men
rättat, troligen av censor, till gofwo, så även i U1 och U 2;
slutligen i ett otryckt ark, som bevarats i handskrift, gufwen
(indikativ)1. Citaten visa att w-formerna varit de för Dalin
själv naturliga; o och å ha tillkommit genom rättelser, av
censor och av boktryckaren. Pret. gufvo träffas också i
Dalins Svea rikes historia (t. ex. I s. 23) och är även eljest
ej så ovanligt i 1700-talets svenska.
Den rätta belysningen av detta u i budof gufwo får man
först genom att sammanställa de hithörande beläggen ur våra
dialektkällor. Man finner då att pret. plur. och pret. konj.
av bedja och giva i den mån de finnas i dialekterna — och
man träffar dem i själva verket oftare än man kunde
förmoda, i synnerhet om man rådfrågar även något äldre
källskrifter — alltid uppträda med u, slutet eller öppet, eller
med öppet å-ljud (o, 0 o. dyl.). Det heter t. ex. i
1 Vitterhetssamfundets upplaga: Komm. till del II s. 173.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
