Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
BENGT HESSELMAN
(Kallstenius) konj. satte, vore, fcore, sup. sotti, vöW, sÆori —
jfr øde gåve, øøi givit — däremot bröte, böe, sup. böe, tröJi.
Jag anmärker att dialekternas ö delvis kan g& tillbaka
på fsv. kort ü (så i Värmland), delvis troligen förutsätter
fsv. ö. — Några dialektformer med slutet å (a) har jag
ingenstädes sett anförda.
Preteritiformerna med u av bära, skära, stjäla, dvs.
buro, skuro, sJwZo, och konj. twre etc. äro som allmänt
antages nybildningar efter mönster av verben i 3:dje
avljuds-klassen med utgångspunkt från den urspr, samstämmande
vokalen i part. och sup. och i pret. sing. Jfr i Ö. Härad
bära, bar, bure, buren med varpa (< värpa), varp, vurpe,
VMr^eJ1; i Värmland fräär, tar, ton med sväält, svatø, svölti.
Sådana nybildningar äro också — såsom SAOB alternativt
förmodat — w-formerna av bedja och giva samt av sitta och
gitta. Men mönstren ha här varit 3-klassverben av typen
spinna spann spunno spunnit, dricka drack drucko druckit
(spritta m. fi.); jfr i Värmland ji ga göi} siitt satt sotti
och spiinn spann spbnni, i Ö. Härad setta ’sitta’ och brenna,
drekka, spretta etc. Man kan tänka sig att först
supinformerna sitit, givit, bidit efter mönster av burit under
medverkan av svultit, spunnit och på .denna punkt även
av budit, brutit ersatts (i talspråket) av sut(t)ity budit,
guvit och därefter även preteritiformerna med u nyskapats:
sut[t]o, budoguvo. I riksspråket ha av dessa nybildningar
endast formerna av sitta lyckats hävda sig; men att också
M-formerna av giva och bedja varit på god väg att tränga in,
visar bl. a. Dalins användning av dem.
Den vidsträckta spridningen av det öppna å (ö) i pret.
plur. av bära, skära, stjäla, bedja, giva talar avgjort emot
Kocks och Noreens förmodan2, att ä. nys v. skrivningar som
1 Man vill snarast tänka sig att denna nybildning kommit
till stånd, medan ännu stamvokalen var kort i både bära, buren och
värpa, vurpen dvs. före stavelseförlängningen.
2 Sv. Ljudhistoria I s. 349, 405, 407, Vårt sprftk III s. 115 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
