Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUDO ’BÅDO’ OCH BUDIT ’BETT’.
83
boro, skoro, stolo, fcodo, gofwo, alla eller en del av dem, skulle
återge uttal med slutet ö-ljud (o); ojämförligt sannolikare är
öppet å (i vilket fall växlingen boro ~ båro kan vara att
jämställa med fogel ~ fågel, son ~ sån), men också slutet å är
tänkbart i vissa texter, exempelvis reformationsskrifterna. Kock
omtalar att Moramålet visar former med slutet ö-ljud av bl. a.
stjäla, men detta alldeles periferiska och enstaka faktum saknar
i detta sammanhang varje omedelbart intresse, i all synnerhet
vid sidan av de nyss omtalade centralsvenska uttalsformerna.
Rimmet bore : wore eller boro : woro hos äldre skalder är heller
intet bevis för slutet o i boro\ ty voro självt har säkerligen
i äldre tid liksom ännu i dialekterna (se ovan) haft öppet å (o),
i varje fall alternativt: dess nutida o kan alltför väl vara
helt ungt och kan bero dels på skriftuttal (orthoepi) —
formen är ju främmande för allt egentligt talspråk! — dels på
analogi från mönstret fara, foro (jfr nybildningar som övervor,
närvory för övervar 1. -varade etc.).
Ovanstående belyser också det enstaka fornsvenska
supinum goffuit ’givit’, som anföres av Söderwall från 1510. Med
tanke på dialektformerna med o och med det perspektiv som
vunnits över temats utveckling i denna verbgrupp är det.
icke längre något skäl att här med Söderwall misstänka ett
skrivfel.
Göteborg i april 1917.
Bengt Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
